Ansökningsmapp
Allt i processen går med små små steg, dock framåt i alla fall!
Nu har ansökningsmappen från Adoptionscentrum kommit och ska fyllas i när hemutredningen är klar och godkänd, dvs den lär få ligga här och samla damm till någon gång i höst. Kottemamman passerar dock förbi den lite då och då, där den ligger på skrivbordet, pillar lite på den och funderar på vad den kommer att föra med sig. Det är mycket info AC vill ha, det är så vansinnigt många fält som ska fyllas i. Utbildning. Religion. Medborgarskap. Giftermålsdatum. Sambo-datum. Önskemål om land. Barnstorlek. Medgivandeuppgifter. Och mycket mer (förutom alla handlingar och intyg som ska samlas ihop). You name it…and it´s there! Men det är klart, vi ska ju i slutändan matchas mot lill-kotten, och ju mer de vet desto bättre och snabbare kanske matchningen går (*hoppas*).
Vi är lite i limbo, så här under vintern. Vi väntar på allt just nu, precis allt i hela världen (åtminstone känns det så). Lägenheten ska säljas under våren/försommaren. Huset är klart i början av hösten. Kottepappan väntar på att få gå en kurs som kräver lite bättre väder än snöslask och någon plusgrad. Kottemamman försöker ta ut examen till slut (skulle se mycket bättre ut i alla papper). Den nya trädgården ska planeras (kottemamman väntar därför även på bokrean i slutet av februari för att införskaffa trädgårdsböcker. Kottepappan väntar, inte riktigt lika otåligt, på alla bilturer till handelsträdgården..Förmodligen för att han varit med kottemamman förr på just handelsträdgårdar och häpnat över den iver samt krukihopsamlingsförmåga som hans fru besitter. Kottemammans krukbärarförmåga är det nämligen lite sämre med, så det brukar sluta med att kottepappan får släpa både krukor och jordsäckar..
). Kottefamiljen väntar också på att föräldrautbildningen ska bli klar, att få komma på info-samtal till familjerätten samt att hemutredningen ska dra igång. Kottepappan har, tack och lov, mer tålamod än kottemamman (det är ju tur att någon i kottefamiljen har den egenskapen).
Mitt i all väntan så funderar kottemamman på sitt jobb. Nu är det snart dags för utvecklingssamtal och eftersom kottemamman nästan är klar med sin examen (se ovan…;)) så kommer det nog att medföra lite nya arbetsuppgifter, om kottemammans jobb vågar satsa på det. Kottemamman är lite orolig för att jobbet tror att det är dags för mammaledighet snart och därför inte vill satsa förrän efter en föräldraledighet. I det mest optimistiska scenariot kan vi komma hem med en lill-kotte om tidigast 20 månader, så det är ju oerhört lång tid kvar…men hur förklarar man det för en arbetgivare när man inte ens vill berätta än att vi står i adoptionskö? Klurigt! Verkligen klurigt!
