De små små stegen
Alvas pappa skriver i kommentarerna på förra inlägget om att det trots allt kanske är så att alla moment vi måste passera för att få barn är det som vi kommer att värdesätta sedan, vare sig det är positiva upplevelser eller negativa. Det är säkert så, och därför kommer vi nog att uppskatta att kunna titta tillbaka på bloggen så småningom. För när man befinner sig mitt uppe i momenten/upplevelserna är det svårt att få ett ordentligt perspektiv och det är svårt att ens värdera om det är positivt eller negativt, det som händer. Vi vet ännu inte var vi landar…. Men visst, inte ens med en biologisk graviditet kan man påverka så mycket egentligen, så det är ju rätt likt om man tänker efter. Ja, förutom foglossning och morgonillamående då…
Kottefamiljen idkar i övrigt fortfarande sjukstuga. Kottepappan har fått en akut läkartid idag på eftermiddagen och Kottemamman har en konstaterad lunginflammation sedan i fredags. Krassligt, var ordet, sa Bull.
