Näst sista gången på föräldrautbildningen
Vår cirkelledare sa första gången att utbildningen kommer att gå jättefort och innan vi vet ordet av så är vi klara. Jag tror inte att det var någon som riktigt trodde på henne just då, men nu…nu är det faktiskt bara en gång kvar! Helt otroligt! Nästa gång ska vi äta middag tillsammans, "knyta ihop säcken", se på film om adoptioner och få diplom. Diplomerad blivande förälder, det låter något det! 
Vad som varit bra med utbildningen är att vi kommit igång med att diskutera en massa frågor hemma. Det har vi förmodligen nytta av när utredningen drar igång. T ex vilka länder, vilka åldrar, hur vi resonerar om barn med särskilda behov, värderingar och annat. Vår cirkelledare är ju själv adoptivförälder och har kommit med mycket bra tips på vad man ska packa ner, vad man kan tänka på vid hemutredning, barnbesked, resan och hemkomsten. Vi tycker också attt det varit roligt att lära känna par i samma situation som oss och vi hade turen att hamna i en mycket trevlig grupp. Hoppas att vi kan hålla kontakten även efter utbildningen!
De delar av utbildningen som vi tyckt varit sämre är, som vi tidigare resonerat runt, att det är väldigt problemfokuserat! ALLT kan bli problem hela tiden; anknytning, barnets utveckling, språkutveckling, förtida pubertet, dolda sjukdomar, alkoholskador…. Ingenstans i materialet tas glädjeämnet barn upp. Det är lite trist, för det känns som en väldigt svart-vit uppdelning av världen, med betoning på svart!
Men, men, nu är vi snart klara med den här delen av processen! Ännu ett steg närmare!! 
