(kottefamiljen[a]gmail.com) En adoptionsblogg

Ingela tipsar om ett svar som garanterat s a s tar andan ur den nyfikne. Som både gift och "tillräckligt gammal, eventuellt nästan över-årig" så får man ju en hel del (nyfikna) frågor om eventuellt barnalstrande. Nästa gång frågorna kommer ska jag drämma i med Ingelas “Nej vet du, jag tycker faktiskt att det där med att göra barn, det verkar så slabbigt”!

En kompis till Kottemamman körde stenhårt med "Barn? Nä, men jag har ju inte ätit hallonbåtar på flera månader!!!". (Det avskräckte de flesta från att fråga vidare, särskilt som Kottemammans kompis satte upp en synnerligen troskyldig min och verkligen såg ut som om hon trodde att det var så barn blev till.) 

Jag såg en underbar lista på Familjeliv någon gång med just sådana där bra svar att ha till hands när man inte har lust att svara och vill avspisa folk. Får nog försöka leta upp den, för där var några fullpoängare i stil med Ingelas förslag.  

Vi pratar mycket runt Kotten, vad vi hoppas och vad vi tror. Igår hittade Kottemamman en resedagbok på nätet om en annan familj som precis varit och hämtat hem en liten son från Korea. Gissa om det sög till i den kombinerade res- och barntarmen?

Kottepappan skriver hemliga brev till Kotten, som Kotten ska få när hon/han är tillräckligt stor. Kottemamman bloggar mest och vill helst åka i morgon (lätt match, vi har varken medgivande eller någon ansökan i något land). Imorgon blir vi i alla fall diplomerade föräldrakandidater, för då är familjeutbildningen slut (och vi har äntligen lediga måndagkvällar igen!).

I maj ska vi börja terrorisera familjerätten i kommunen med telefonsamtal för att se hur långt vi kommit. Kösystemet är nämligen inte något kösystem egentligen utan bygger på att man skickar in sin ansökan, får reda på att det är sex månaders väntetid, går på informationsmöte på familjerätten och ombeds ringa själv när sex månader har gått för att se om man kommit fram i kön. Både Kottemamman och Kottepappan jobbar med processer och projekt på jobbet, och blir lite förvirrade över att det inte finns en process hos familjerätten som hanterar kön på ett rättvist sätt. Om man anmäler sig i januari och ringer i juni så är man per definition tydligen framme i kön och verkar gå före den familj som ställt sig i kön i december, men inte lyckas få tummen ur och ringa förrän i juli. Som sagt det finns en del att göra vad gäller processförbättringar!