(kottefamiljen[a]gmail.com) En adoptionsblogg

På grund av den tidiga timme som Kottemamman och Kottepappan tvingades stiga upp idag för att hinna till sillfrukost respektive labbet så agerade Kottemamman husmor igår kväll. Jisses, vilka drifter man uppvisar ibland! Jag dukade fram, ställde fram flingor, förberedde gröt genom att mäta upp gryn och vatten (det var här någonstans det VERKLIGEN började bli akuta husmorstendenser….) samt toppade det hela med att mäta upp proteinpulver och vetegroddar i mixern till morgonens bärsmoothie (och där gick vi i mååål i husmorsakademin!!). Himmel, en väl sammansatt frukost med alla delar av kostcirkeln och dessutom en förberedd frukost så att man bara kunde gå på autopiloten från säng till dusch och vidare till frukostbordet. Ibland är det ganska skönt att förbereda! Sa jag att jag är spekulant på en sådan där fiffig vällingdoserare sedan om Kotten dricker välling? Och tupperware-burkar förstås….

Imorgon, helt traditionsenligt, ska det bli 6-8 plusgrader samt lätta regnskurar. Inte för att de brukar kännas så väldans lätta när man står där och blir blötare och blötare, men det är väl någon diplomatisk meteorolog-omskrivning för "om-du-inte-fattar-att-du-borde-ha-regnställ-
varm-tröja-OCH-gummistövlar-så-får-du-skylla-dig-själv". Kottepappan är ledig och börjar traditionsenligt med sill och skönsång (inte hemma dock..) och kottemamman är på jobbet (där det iofs finns en hel del skojiga droger att ta till om man är på det humöret…kan bli lite besvärligt med journalföringen för droguttagen dock). Kvällen tillbringar vi, lika traditionsenligt, småfrysande framför en brasa inne i stan. I år ska Kottemamman försöka komma ihåg det där med varm tröja, åtminstone (det tillhör nämligen också traditionen att Kottemamman håller på att frysa ihjäl). Förhoppningsvis slipper man se alltför många tonåringar som raglar omkring redlöst berusade, för det är ingen rolig syn. Kottemamman har sett en del sådana äventyr på akuten, och det är sanslöst hur mycket alkohol en del klämmer i sig. Vad är det de försöker bevisa? Och för vem? Och VAR ÄR FÖRÄLDRARNA? 

En kollega berättade om en erfarenhet från en av grannlandets akutmottagningar. Där sattes rutinmässigt kateter på alla tonåringar som kom in alltför berusade. Alla som haft kateter vet precis hur kul *NOT* det är när den ska dras…och det var för en del av dessa tonåringar en upplevelse de inte ville vara med om igen. Även om det inte är medicinskt motiverat så tycker jag att överläkaren där hade en poäng när han deklarerade att kunde det avskräcka någon av dem från att dricka så mycket alkohol igen så tyckte han att det var värt det.

Undrar hur man ska hantera alkoholfrågan när Kotten börjar bli stor? Hur ingjuter man den grundmurade känslan i sitt barn att man inte bevisar något genom att dricka en massa sprit när man är 15, utan att det är bättre att låta bli? Hur mycket ska man övervaka sitt barn i sådana lägen? (En av Kottemammans kollegor köpte en alkoholmätare för hemmabruk, och förklarade för den då tonåriga dottern att han skulle låta henne blåsa i den varje gång hon varit ute på helgerna. Hon fick gärna skylla på att "pappa är så dum, han kollar direkt när jag kommer hem om jag druckit, så det är bäst att jag inte gör det".)  Det kommer inte alltid att vara lätt att ha en tonåring…spännande, säkert…men  inte lätt. Förhoppningvis har Kotten kloka kompisar med kloka föräldrar, så att vi aldrig hamnar i läget att vi behöver fiska upp vårt barn på akuten halv tre en lördagmorgon.

Vi traskade ner till en av våra favoritrestauranger vid vattnet denna försommarkväll och förhandsfirade lite med ett glas champagne och lite god mat. Det tyckte vi att vi var värda, nu när vi kan ta vår lägenhet i besittning igen. Äntligen slipper vi städa av allt hela tiden, bädda sängen, snygga till, putsa och feja! Nu kan vi ta det lite lugnare och nöta mindre på mopparna, skönt!! I helgen ska vi kånka upp allt som vi kånkade ner i källaren så att det inte skulle vara i vägen under visningen.

Lite festligt var det på restaurangen…Kottemamman gjorde en avstickare för att pudra näsan och på vägen tillbaka hejdades hon av en vänlig gentleman vid ett annat bord som försynt bad att få beställa! Visserligen hade Kottemamman svart-vit-rutig skjorta och svarta byxor, samt svepte genom lokalen som ett litet lokalt jehu….men att det gav intrycket att hon tillhörde personalen? Ja, DET hade vi inte riktigt räknat med! Kottemamman kanske har en alternativ karriär, det måste ju vara en merit att naturligt  se ut som om man tillhör serveringspersonalen?

Utöver detta lilla gyckel så slängde Kottemamman även ut en katt från restaurangen. (Detta var EFTER att ha misstagits för servitris..) En av grannskapets katter hade råkat förirra sig in i matsalen och snusade nyfiket omkring bland alla goda dofter. Kottemamman har stor erfarenhet av just katter och hade därför inga problem alls att fånga in kattskrället. Med ett stadigt tag runt en vilt sprattlande och protesterande katt marscherade hon med bestämda steg ut på gården och avpolletterade djuret ifråga. Katten ifråga var ungefär hälften så stor som den norska skogskatt Kottemamman växte upp med, så det var en enkel match att hantera. Den norska skogskatten var en korsning mellan ål, brottare och Houdini, vilket innebar att alla transporter till t ex veterinären var en kamp på liv och död. Har man en gång lärt sig hantera katt modell 7 kg så är en liten honkatt på 3 dito inte så besvärligt.  

..och imorgon förmiddag skriver vi kontrakt! Hoppas att köparen inte ångrar sig under natten….

Vi är väldigt nöjda och rätt överraskade. Det verkar som om vi köpte lägenheten i rätt tid, köpte huset i rätt tid och sålde lägenhet i rätt tid. Så skönt!!

Kottefamiljen håller just nu på att sälja lägenhet och det är oliiiiidligt spännande (som Peter Harrysson skulle sagt i "Så ska det låta"). Sedan igår har det gått upp flera hundra tusen. Nu är högsta budet en BRA bit över vad vi i vår vildaste fantasi hoppats på, och också en bra bit över vad vi hade lagt in i kalkylen när vi köpte huset. Försök att jobba under de premisserna!! (Mohahaha, inte en chans!!)

I dokusåpan "Vem ska lära Kotten vad?" har vi nu kommit fram till avsnittet "Segling, till sjöss och till havs". Kottepappan kommer att få lära Kotten att det inte heter
* Knyta fast båten
* Rep
* Golv
samt också lära Kotten vikten av att inte vara sjösjuk i motvind. Eftersom Kotten omöjligen kan ärva sin blivande ömma moders gener för sjösjuka så hoppas vi att det sistnämnda inte kommer att behövas alls, utan att Kotten uppskattar vågor och vind. Det finns visst en gammal optimistjolle på den blivande farmoderns vind, som förhoppningsvis kan komma till nytta.

Vi har redan börjat enas om viss arbetsfördelning. Kottepappan ska lära Kotten segla (Kottemamman är en riktig landkrabba och blir så lätt sjösjuk). Idag bestämde vi också, efter följande konversation, att det blir Kottemamman som ska lära Kotten namn på träd, blommor och växter. 

Kottemamman: Åh, titta, en magnolia som blommar!!
Kottepappan: Jaha, den där gula?
Kottemamman: Ehm, det där är en påsklilja!

Nu är vi tillbaka från skidbackarna utan frakturer (TROTS skidåkning fredagen den 13:e…)! Bilen var lika full på hemvägen som när vi åkte (delvis p g a att Kottemamman råkade hitta en ny ryggsäck och jacka på Intersport i fjällen). Vi kommer nog att behöva en större bil när Kotten kommer, med tanke på hur väl vi lyckas fylla den vi har redan nu. Det blir väl en kombi av något slag, och sedan saknas bara hund också. (Villa, volvo, vovve..ni vet..)

Kottemamman har gått i skidskola och kan nu ploga sig ner för både gröna och blåa backar. Stilen är väl mer originell än snygg,  men uppenbarligen säker och stabil eftersom det inte kan noteras några större vurpor. Kottepappan har längre erfarenhet och åker alla färger istället. Kottemamman har blivit omkörd rätt många gånger av små hjälmfotingar, som är totalt orädda för allt (inklusive både fart, lutning och höjder). Kotten får nog räkna med skidskola så småningom, för att börja åka slalom som vuxen är en rejäl utmaning.

I övrigt så väntar vi på. Nu är det snart maj och vi kan börja telefonterrorisera familjerätten! Det vore så skönt om vi kunde göra klart utredningen i sommar, men för att hinna det måste vi ju börja i maj. Sedan när vi är klara med familjerätten, ja då ska den lilla rättshaveristen till kottemamma trava upp till kommundirektören och prata adoptionsresurser. Kommundirektören har öppet hus på sitt kontor en förmiddag i veckan och enligt senaste kommunalbladet så "välkomnar han besök". Det är väl ett utmärkt tillfälle att framföra vissa klagomål på resurser, tillgänglighet och väntetider! Vi väntar dock tills hemutredningen är klar, det kan ju vara lätt korkat att stöta sig med familjerätten redan nu…

Om ni hade sett vår packning inför skidsemestern så hade ni förmodligen trott att vi redan har barn. Det ser ut som om vi ska vara borta ett par, tre månader på någon avlägsen ort utan några som helst möjligheter att införskaffa proviant.  Mängder av saker och överst i högen ligger en ask med DUPLO-lego, en Stålmannen-boll och en gose-ko. Lillkotten vi ska resa med fyller år under resan och ska firas med kanelbullar och presenter.

Just det ja, undrar var våra kåsor, spritköket och termosarna har tagit vägen…sittunderlag är också bra att ha…och pappersnäsdukar om man blir snuvig…och….och….och…. Vi kommer att bli fullfjädrade föräldrar, vi är redan superbra på att ta med oss mycket saker! Turligt nog är Kottepappan en hejare på att stuva packning också, Kottemammans talanger ligger mer på samla-ihop-saker-planet. 

Första gången några nyblivna föräldrar kom och hälsade på oss, så undrade vi om de hade tänkt flytta in alternativt stanna över natten. Hela hallen var full av saker….för en fika på två timmar eller så.. (De har sansat sig sedan dess och numera så har de, liksom alla lite mer rutinerade föräldrar, inte med hela bohaget längre..)

Kottefamiljen ska tillbringa påskveckan i fjällen tillsammans med en närstående barnfamilj med deras lillkotte, 2 år. Lillkotten är just nu i trotsåldern, och inte helt lätthanterlig. Det blir en spännande erfarenhet (bra att öva!!)! I övrigt ska vi slappa, åka skidor, gå på after-ski, försöka undvika sjukstugan i Idre, slita ut några skidlärare och framför allt: berätta för barnfamiljen ifråga att vi hoppas få adoptera. Vi hoppas nämligen att de vill hjälpa oss med referensbrev när det är dags för det i utredningen.

Kottefamiljen önskar alla en Glad Påsk! Vi får se hur mycket det blir skrivet under veckan som kommer. Annars är vi tillbaka den 15:e med bloggandet!