Kottemamman försöker just nu fånga upp sin av förvåning tappade haka från golvet…*sådärja, nu är den på plats*.
Vi får börja vår utredning i juni, den 26:e närmare bestämt. Och en andra träff den 6:e juli. Oj!
Nu drar det igång, superläskigt, spännande och lite omtumlande! Hepp!
Idag kanske Familjerätten ringer? Eller imorgon? Eller i övermorgon?
*suck* Det går så långsamt! Det skulle vara enklare om man visste att "Nej, det finns ingen tid förrän i oktober, men då träffas vi alla de här datumen och sedan är det klart". Det finns inget värre än att vänta och vänta…
Kottemamman har varit på äventyr idag. Var 8:e vecka behöver det tas blodprov för att monitorera medicinering, så det blir ett besök på den lokala vårdcentralens labb prick klockan 8. Proverna som ska tas är s k fasteprover, vilket innebär att man inte får äta och dricka (förutom t ex vatten) efter klockan 20 kvällen innan. Alla som träffat Kottemamman när hon inte fått i sig frukost vet vad det innebär….man ska inte mucka med henne just då, för stubinen är mycket, mycket kort. Efter provtagning vräker Kottemamman i sig medhavd frukost i väntrummet och återgår till någorlunda mänskligt beteende.
Idag blev det däremot en liten sammanstötning… Från och med maj så måste alla som tar prover på labbet betala 140:- i provtagningsavgift. Enda undantaget är om man kommer med remiss från annan vårdgivare, vilket Kottemamman gör eftersom hennes doktor finns på annat sjukhus och det bara är för smidighetens (och frukostintagets) skull som Kottemamman tar prover på lokallabbet.
När Kottemamman kom till VC klockan 0750 ringlade sig kön av väntande pensionärer lång utanför. Dörren öppnades 8 prick och samtliga började med att köa för att betala provtagningen eller sitt läkarbesök. Utom Kottemamman, som elegant seglade förbi hela kön och kom först till provtagningsväntrummet. Någon minut senare började pensionärerna i racerfart sladda runt hörnet och kasta sig in i samma väntrum för att få tag i de begärliga kölapparna där. Där satt jag redan och eftersom de har örnkoll så insåg de att jag inte betalat 140:- i kassan. Gissa om det blev tjäbbel?! Till slut pekade jag på den STORA skylten som stod på väggen där det uttryckligen stod att pat med ext remiss inte ska betala. Därmed trodde jag att det var lugnt. Nähädå, då utbröt tjäbbel om det ORÄTTVISA i att jag kunde gå före bara för att jag har en annan doktor. Himmel, vad ska man göra för att de ska bli glada pensionärer?
Förresten: om man är pensionär…MÅSTE man hänga på låset till labbet om man bara ska ta vanliga blodprover, när alla vi som jobbar kastar oss dit på morgonen för att kunna springa till jobbet sedan? Man har ju hela dan på sig… (Som sagt: tjäbblet smittar visst..
)
Idag kanske vi hör av familjerätten. Eller inte…
Det är verkligen oerhört frustrerande att inte kunna få klara besked…. Jag tror alla som varit i närheten av adoptionsprocessen förstår precis vad vi menar. Även om man inte själv ska adoptera så har ju många ett syskon eller någon bekant som ska…och just det här att allt tar tid och är luddigt är ett kardinaltecken i processen.
Nope, vi har inte hört av familjerätten än. Visst, "nästa vecka" förra veckan innebär ju faktiskt måndag-fredag denna veckan…så det kanske är lite väl optimistiskt att tro att de skulle höra av sig så snart som möjligt…
Ett par i vår föräldrautbildningsgrupp borde i dagarna vara klara med sin utredning och få ett medgivande. Vi håller tummarna för dem!
Nu när det hittat hit en massa nya läsare kanske vi ska köra en snabbsammanfattning! Välkomna hit förresten!
Kottefamiljen
Kottemammans omtänksamma kompisar levererade en svartvinbärsbuske till balkongen när vi hade tjejmiddag härförleden. Nu har eländet fått någon slags skadeinsekt på sig. Kottemamman har kliat sig ordentligt i huvudet och även konsulterat internet men inte lyckats lista ut vad det är. Det är små vita, några millimeter långa vita, halvgenomskinliga bananfluge-liknande tingestar. Någon annan som har en susning? Kottemamman tänker testa såplösning och se om det blir bättre. Klart är i alla fall att de små rackarna inte har höjdskräck, hur har de annars lyckats ta sig tre våningar upp och hitta en svartvinbärsbuske? Inte ens Kottemamman skulle våga klättra så högt ju!
Kottepappan tillbringar dagen idag ute på de sju haven…eller i alla fall Östersjön. Det blev en tidig uppstigning idag för att hinna dit, vilket talar för att den inte-så-morgonpigge seglaren kommer att ta sovmorgon imorgon. Kottemamman som lätt får sömnstörningar kliver upp ungefär samma tid oavsett om det är helg eller arbetsdag, för annars jetlaggar hon sig själv på nolltid och det är inget bra. Idag blir det en liten promenad till gymmet för att lyfta lite skrot (visst låter det GENOMHURTIGT?) och sedan blir det nog ut i solen och njuta av försommaren.
Vi har noterat att det de senaste dagarna har blivit ett enormt uppsving i besöksantalet. Förmodligen beror det på att någon av våra trogna läsare länkat till oss, vilket vi tycker är jättekul! Välkomna hit allihop! Kommentera gärna, det är roligt att veta mer om våra läsare!
Ha en bra dag i solskenet!! 
Man ska inte raljera för mycket, men… Har familjerätten någonsin hört talas om informationsteknologi, t ex en fil där man kan administrera utredningsväntelistan och kanske familjerättssekreterarna skulle kunna ha tillgång till varandras kalendrar i Outlook?
Maken har fått tag på familjerätten. Lite grann. Typ. Den ena familjerättssekreteraren ringde tillbaka för att bekräfta att de fått vårt telefonsvararmeddelande. Tyvärr var hennes kollega inte där, så hon kunde inte lämna något besked på när de skulle kunna ta emot oss Delade kalendrar i Outlook, anyone? De skulle ringa tillbaka nästa vecka. Kottefamiljen börjar få fler och fler idéer på processförbättringar hos familjerätten….men vi avstår från att delge dem det innan vi fått igenom hela adoptionen. För inte ens när man fått medgivandet i sin hand upphör kontakterna med dem. De måste godkänna att adoptionen fortsätter när man får barnbesked. De ska göra uppföljningar och hembesök för att kunna skriva rapporter tillbaka till landet. Vi blir liksom inte av med dem än på ett antal år…
Men sedan ska vi föreslå förändringar/förbättringar! Ni anar inte hur frustrerande det är för Kottemamman och Kottepappan som jobbar med betydligt mer komplexa processflöden att se att inte ens en sådan enkel sak som en väntelista kan fungera. *suck*
Nu i veckan var vi på informationsmöte på husbyggnadsföretaget. Den här gången handlade det om slutbesiktning och telefoni-bredband-TV. Det var ganska god uppslutning, cirka 30 familjer. Frågan som dök upp inom Kottemamman efter det mötet var: Ska man verkligen ta med sig barnen överallt hela tiden?
Mötet i sig blev nämligen rätt rörigt. Varje familj hade i snitt 1.5 barn eller så, och det tjoades, sprangs omkring, hyschades "ssch, nu måste du vara tystare" och så vidare. Ljudnivån var hög och de stackare som försökte bibringa oss information längst fram i föreläsningssalen hade fullt schå att göra sig hörda. Kanske hade det varit roligare för barnen att vara hemma med en förälder, eller kanske leka ute i byggföretagets fik med ritblock, kritor och leksaker eller nåt sånt. Att sitta still och höra besiktningsmannen berätta om hur det hela skulle gå till, ja…det är nog få 0-5 åringar som uppskattar det. Dessutom hade nog hela mötet gått fortare om det bara hade varit vuxna och alla hade kommit hem tidigare och gladare.
Jag inser att många av de som ska flytta in i vårt område är högutbildade och förmodligen flyttat en bit från sina föräldrar och kanske inte har lika lätt att få barnvakt eftersom många kompisar också har barn och det är 60 mil till närmaste morfar/farfar/mormor/farmor. Jag inser att det är klurigt…men ibland kanske man måste dela upp sig i föräldraparet. Eller är det alldeles för kontroversiellt? Mår barn bäst om de är med på allt (det är jag inte alls säker på nämligen)?
Det här tycker jag var lite intressant: Stockholmarna skjuter upp barnafödandet
Vi kommer, liksom uppenbarligen många Stockholmare, att vara 35+ när Kotten kommer. Många av våra vänner har fått barn i samma ålder (nu senast kom en William där Williams föräldrar är 37 och 35), så förmodligen kommer inte Kotten att känna att det är något konstigt med lite äldre föräldrar. För de som adopterar så är det nog vanligt att man t o m är lite äldre eftersom processen som sådan tar lite längre tid.
Kottemammans föräldrar var 28 år när Kottemamman föddes. På 60-70-talet så var det ungefär jämförbart med att vara en dinosaurie (åldersmässigt). Kottemammans mamma var klart äldst på hela BB. Bland akademiker idag så höjs det ofta på ett och annat ögonbryn om man skaffar barn innan 30. Tänk vad tiderna förändras!
För vår gemensamma del så har det inte varit dags förrän nu. Det kan ingen ålder i världen ändra på! (Dessutom så känner sig Kottemamman fortfarande som 23 eller så…särskilt efter att ha blivit uppraggad på Ålandsbåten av ett gäng 20-åringar…, så den ålder man har på pappret behöver ju inte nödvändigtvis stämma överens med vare sig hur man känner sig eller hur man ser ut.)
