Ska man ta med barnen överallt?
Nu i veckan var vi på informationsmöte på husbyggnadsföretaget. Den här gången handlade det om slutbesiktning och telefoni-bredband-TV. Det var ganska god uppslutning, cirka 30 familjer. Frågan som dök upp inom Kottemamman efter det mötet var: Ska man verkligen ta med sig barnen överallt hela tiden?
Mötet i sig blev nämligen rätt rörigt. Varje familj hade i snitt 1.5 barn eller så, och det tjoades, sprangs omkring, hyschades "ssch, nu måste du vara tystare" och så vidare. Ljudnivån var hög och de stackare som försökte bibringa oss information längst fram i föreläsningssalen hade fullt schå att göra sig hörda. Kanske hade det varit roligare för barnen att vara hemma med en förälder, eller kanske leka ute i byggföretagets fik med ritblock, kritor och leksaker eller nåt sånt. Att sitta still och höra besiktningsmannen berätta om hur det hela skulle gå till, ja…det är nog få 0-5 åringar som uppskattar det. Dessutom hade nog hela mötet gått fortare om det bara hade varit vuxna och alla hade kommit hem tidigare och gladare.
Jag inser att många av de som ska flytta in i vårt område är högutbildade och förmodligen flyttat en bit från sina föräldrar och kanske inte har lika lätt att få barnvakt eftersom många kompisar också har barn och det är 60 mil till närmaste morfar/farfar/mormor/farmor. Jag inser att det är klurigt…men ibland kanske man måste dela upp sig i föräldraparet. Eller är det alldeles för kontroversiellt? Mår barn bäst om de är med på allt (det är jag inte alls säker på nämligen)?
