(kottefamiljen[a]gmail.com) En adoptionsblogg

Kottemamman strosade på stan och hoppla, råkade gå förbi en barnaffär. Med barnvagnar. Hon behövde inte ens gå in för där, i fönstret, stod den. Vagnen. Vagnen med stort V. Det var ögonblicklig kärlek! Kottemamman galopperade hem till Kottepappan och flåsade anfått att hon hade hittat den. Vagnen alltså (det framgick inte sådär ögonblickligen för Kottepappan). Sedan kunde man se poletten trilla ner och Kottepappan skiner upp med ett "Aha, är den grön?". Och jo, det är klart att den är grön. Kottemamman älskar allt som är grönt: jackor, tröjor, växter, ögonskuggor…

Kottepappan känner visst Kottemamma-lusen på gången!

Vagnen kommer från Firstwheels och jättefin (och grön) tycker Kottemamman.  

Jag antar att när väl Kotten kommit så kommer man inte att ha tid att fundera över vardagsmysterier i någon större omfattning, utan då kommer fokus mer att ligga på "men hur fick h*n tag på kritor så fort, jag såg inte vad som hände, oj vad mycket streck på nya tapeten" och "hoppsan, hoppsan, du har visst fyra meter längre armar än mamma och pappa trodde och där rök visst faster Elsas hemmaknådade keramikfigur". Nu, medan vi hinner, kan man därför ägna tiden åt att klura på de VERKLIGA vardagsmysterierna….

Som till exempel det här med sladdar. Man lägger ner valfri pryl med sladd i låda/väska och när man plockar upp den igen så är det miljoner knutar på sladden. Som man inte knöt innan man lade ner den och dessutom har all möda i världen att nästla upp igen. Kottemammans hårfönssladd är av det skälet just nu cirka 40 cm lång med en vacker dekoration av 6-7 knutar/knopar/trassel. Likadant med mp-3spelaren eller handsfree till mobiltelefonen. Det spelar ingen roll om man lindar sladden runt prylen ifråga innan man stoppar ner den i fickan eller handväskan, det bor en liten Houdini där nere som raskt kutar fram och knyter knutar för allt vad tygen håller. Jag begriper det helt enkelt inte, HUR kan det bli så mycket knutar på sladdar? (Den vetenskapliga förklaringen är säkert att entropin ökar, men isåfall kan den väl göra det någon annanstans än på mina sladdar?)

Kottemamman surfar till en av sina läsares hemsida och visar Kottepappan med orden "Titta, det här paret ligger i samma utredningsfas som oss och funderar också på IKEA…" Hoppsan, det skulle visst vara KOREA!

Sådärja, nu är det bara att invänta offerter på flytten! 5 flyttfirmor är med i leken och förhoppningsvis är allt bokat och klart i början på nästa vecka. Tack och lov att vi flyttar INNAN Kotten kommer, jag vet att det är en hel del av er som genomfört flytt med barn, och ärligt talat så måste ni vara supermänniskor…för vi lyckas ju knappt rodda igenom det hela trots att vi bara är två.

Så mycket gråare dag än så här blir det inte… Vad det regnar! Kottepappans flyglektion regnade inne och Kottemamman blev dyngsur på vägen hem (paraply är bara för fegisar..).

Imorgon är Kottemamman ledig för då kommer det en massa flyttfirmor på besök för att ge offerter. Vi är redan trötta av blotta tanken på en massa flyttkartonger. Den flyttfirma som varit här och tittat redan gissade på 120-140 kartonger och lade till något om att vi har ovanligt mycket böcker. Både Kottemamman och Kottepappan är notoriska bokmalar och Kottemamman har dessutom stora mängder böcker (med betoning på just STORA) från sin utbildning som inte går att slänga. Favoritboken "Pathology" är på 1800 sidor och väger 4.5 kg… Kottepappan lånade den en gång för att försöka intressera sig lite för Kottemammans ämnesområde. Han slog upp en sida på måfå och lyckades pricka in ett stort fint fyrfärgstryck på ett mycket sjukt manligt könsorgan (jag har svagt minne av att det var ett carcinom av något slag). Sedan dess har han låtit bli att pilla på referenslitteraturen här hemma…och hoppas förmodligen att Kottemamman ska orka släpa med den till jobbet istället..
(Ha! Ain’t gonna happen! I my books!)

Varken Kottemamman eller Kottepappan sov sådär höjdarbra eller länge idag, det blir svårt att somna när det är mycket tankar som far omkring i huvudet. Upp kom vi i alla fall till slut och fick i oss frukost och så. 10 minuter innan vi skulle gå till familjerätten så sträcker Kottemamman lite på sig och KABANG, ryggskott! Bingo. Eller inte…. En djupdykning in i det välfyllda apoteksskåpet och Kottemamman kunde fiska fram antiinflammatoriskt (naproxen) och muskelrelaxantia (paraflex). En snabb preppning och sedan iväg till familjerätten i drogat skick.

Det var lite läskigt, det var det. Även om socionomerna var snälla och trevliga så är det lite läskigt att bli vänd ut-och-in på. Vi har ett möte nästa vecka också, sedan är det semesteruppehåll och sedan gör vi varsin djupintervju i augusti. En vecka efter flytten kommer de på hembesök i nya huset (hjälp!) och sedan är det ett eller två möten till innan vi är klara.

Och ja, de infriade alla fördomar och förväntningar som Kottefamiljen har om socionomer… 

Uääk! Imorgon ska vi träffa familjerätten….

Angla, när får man börja tröstshoppa?  

När Kottemamman var liten (typ 4 år eller så) älskade hon att åka biltvätt! Ja, alltså, sitta i bilen när man åkte genom automattvätten, det var lika spännande varje gång! Kottepappan fick höra talas om det och idag undrade han vänligt om Kottemamman ville åka med när vår kära Corolla fick en uppfräschning. Kottemamman avböjde vänligt, för det var trots allt en sisådär 30 år sedan hon tyckte att det var buskul med biltvätt. Numera är hon mest glad om bilen är tvättad! Men då, för ganska många år sedan, var åka biltvätt ungefär i klass med att styra småbåtarna på Liseberg. Lustigt hur man utvecklar sina krav på underhållning..

Undrar vad Kotten (eller Kottarna) kommer att tycka är kul? Vi kanske ska testa den närbelägna biltvätten med Kotten och se om det är roligt…

Man kan lugnt konstatera en sak: en match med två två-åringar är BETYDLIGT mer lättspelad än när man bara har en!

De små gynnarna underhåller nämligen varandra och hittar på bus ihop, så man behöver inte lika intensivt delta i matchen. Helgens två-åringar satt och diggade musik i soffan, lånade grannens jättefräsiga sandlådegrävskopa samt avslutade med att hitta vattenkannor, leta upp regntunnan och därefter förhoppningsfullt vattna värdparets bil (som tyvärr varken blev större eller fler av den behandlingen utan bara obetydligt renare). Som sagt: verkligen lättspelad match! Vi hann njuta både mat och vin och trevligt sällskap, och den största delen av middagen satt alla vuxna samtidigt vid bordet. Småpajsarna yrde runt och lekte, men hittade som sagt inte på så mycket farligt.  

Det ser ut att bli en klassisk midsommar med lika klassiska regnskurar! Vi börjar spela nästa match med två-åringar vid 15-tiden imorgon, det blir oerhört spännande! Den här gången är det lille A (som vi var på skidsemester med) och hans kompis N som möter oss.

Vi önskar alla en jättetrevlig midsommar! (Och ett matchreferat kommer så klart under helgen!!)