Kottemamman nojar…
På sätt och vis ska det bli skönt att komma igång med hemutredningen. På sätt och vis inte…
Kottemamman längtar inte efter att vända ut och in på sig själv och sin uppväxt inför vilt främmande människor.
Jo, visst, det ÄR för barnets bästa….men…det känns inte helt bekvämt ändå. Särskilt inte som det verkar som om de allra flesta får sitt medgivande ändå, bara man har OK ekonomi, bor så man kan ta hand om ett barn och inte finns i straffregistret. Vad är då poängen med att man ska granskas ända in på skinnet egentligen?
Snälla, kan inte någon som tagit sig igenom utredningen komma med lite uppmuntrande ord…
