(kottefamiljen[a]gmail.com) En adoptionsblogg

Hej och välkomna till dagens match i klassen för tvååringar!

I ena ringhörnan ser vi här Kottemamman, hon ser ut att vara i fin form, och i andra ringhörnan har vi Kottepappan. Trots en viss jetlag ser han ut att vara stark och det kommer att bli en jämn match. Dagens tvååring representeras av lille N, som är Kottepappans brorson. Det kan möjligen ha en fördel, vi får se, vi får se…

Kottemamman inleder starkt med matning av N. Han vänder ryggen till och eftersom tvååringar inte  kan matas i nacken så nödgas Kottemamman att improvisera. Hon ger genast upp de rårivna morötterna och köttfärsbiffen och tar till det hemliga vapnet chokladpudding. Hon lägger dessutom till en viss förflyttning över spelplanen och voilá: placering av tvååring framför TV. Helt otippat för tvååringen placerar sig dock Kottemamman på pallen framför TV:n och matar i N chokladpudding på ny rekordtid innan N tillåts se hela barnprogrammet utan Kottemamma i bildfältet. 1-0 till Kottemamman.

Kottepappan går även han ut starkt och lyckas byta kläder på tvååringen till något mer lättklätt lämpligt för lunchvila. Han följer upp med försök till nattning medelst bokläsning, men lyckas inte fullt ut trötta ut tvååringen. Nya tag från baslinjen och han satsar på sövning i vagn. En förberedande påklädning av tvååringen gör att han kvitterar 1-1 och nu ligger de lika. Ack så spännande, så spännande!

Kottepappan fortsätter i samma tempo och lyckas söva tvååringen till slut medelst enformig promenad i vagn. Elegant, elegant, tvååringen somnar till slut hängande över vagnkanten och nu drar Kottepappan alltså ifrån, 1-2 till Kottepappan.

Kottemamman börjar misströsta och planerar ny taktik. Under planeringsfasen rymmer den nu vakne tvååringen ut i trädgården, men fångas in och återbördas av Kottepappan utan minsta gråt från N. Vi har en potentiell vinnare här ser jag, 1-3 till Kottepappan. Ligger Kottemamman nu oåterkalleligen efter eller ska hon lyckas vända matchen?

Kottemamman tar nu till triumfgreppet "sirapsröst" och lyckas få N, som just varit och grävt med händerna i rabatten att frivilligt gå och tvätta av dem. Vi pratar TRIUMF! En tvååring som frivilligt tvättar händerna, mycket starkt, mycket starkt och ett oväntat drag från Kottemamman. Hon tar igen och nu har vi 2-3 till Kottepappans fördel.

Kottepappan försöker nu dryga ut försprånget och skrattar uppmuntrande åt N som doppar huvudet i en vattenbalja i trädgården upprepade gånger. Eftersom barnet ifråga blir väldigt kallt av allt vatten och sjöbris så blir det inga poäng för denna insats. Däremot inträder en ny spelare, mormor B, som lyckas få av N alla blöta kläder under endast mildare protester. Efter detta smash-upplägg tar Kottemamman och gör den berömda "Vi är ett litet flygplan som åker in i huset och får torra, varma kläder"-manövern och vi ser här en kvittering. En genidrag som Kottemamman har lärt sig av Kottepappan när han transporterade tillbaka den tidigare rymlingen. Snyggt att utnyttja denna nya kunskap! 3-3 till Kottemamman.

Matchen är mycket jämn, både Kottemamman och Kottepappan får  minuspoäng efter gapskratt åt N som pillar ut en bok mellan spjälorna på balkongen och elegant droppar den därifrån (andra våningen till markplan). Därefter inträder visst dödläge, där N själv tar kommandot och sätter i sig salta kex från fördrinken. Dock inte fördrink. Tack och lov.

I matchens slutminuter tar Kottemamman hem spelet när N absolut vill krama på henne, men ignorerar Kottepappan totalt, trots verbala hintar från Kottepappan om att han också vill ha en kram. Slutresultatet blir 4-3 och Kottemamman får hedersuppdraget att köra hem mormor B eftersom hon är den enda som är nykter och innehar körkort. Ja, alltså Kottemamman är nykter och innehar körkort, till skillnad från mormor B, som  dessutom pekar ut fel avfart från motorvägen och förorsakar en liten sighseeing i omgivningarna. Minuspoäng till mormor B för den insatsen och hon är tillbaka på noll poäng i matchen.

Vilken kväll, vilken kväll! En otroligt spännande match och vi ser redan framemot nästa derby. Vilka hemliga vapen ska Kottemamman sätta in och kommer Kottepappan att ta till triumfkortet "åka och titta på flygplan med lille N" för att bräcka Kottemamman? Välkomna tillbaka kära åhörare och åskådare. Ett är säkert, det kommer att bli en spännande match!

När Kottemamman en gång i sin ungdom forskade genomfördes arbetet i ett rätt gammalt hus utan hiss. Dessvärre blev jag under denna tid opererad i foten och hänvisad till kryckor under ett par veckors tid. Det var lite jobbigt när man hade arbetsrummet på 3:e våningen och varje gång det var dags för uppgång/nedgång så stannade jag och tog några djupa andetag och vilade lite (bara att gå på kryckor i sig är jobbigt. Kryckor i trappor är inte alls kul.). Det hände sig då att vi hade en praktikant på dataavdelningen som noterade min belägenhet och snällt erbjöd sig att bära upp mig. Det var en lång, synnerligen vältränad herre, men jag tyckte att det skulle vara något pinsamt att anförtro alla mina kilon åt denna stackars karl (jag såg för mitt inre öga hur han vacklade under tyngden), så jag försökte försiktigt antyda att a) jag skulle nog klara det själv och b) att jag nog var lite för tung för sådana övningar. Jag hann knappt påbörja protesterna förrän han svingade upp mig över axeln och sprang uppför trapporna. När han släppte ner en tämligen paff Kottemamma på tredje våningen log han och förklarade att han råkade vara med i landslaget i livräddning… på riktigt!! Det visade sig vara en oerhört praktisk lösning, man ringde dataavdelningen och vips, så kom en tjusig kille och bar en upp eller ner. Heja! Jag måste erkänna att det är lite trist att det finns hiss på nuvarande jobbet, även om det är skönt att slippa opererade fötter (och förresten finns det inga snyggingar på dataavdelningen heller…

Och nu är det snart dags för Beach2007. Så vältränad som vår datapraktikant var, ja, det kommer nog ingen av oss att bli! Å andra sidan, jag klarar mig bara jag har tillräckligt med muskler för att släpa ner kylväskan med mat och dryck till stranden. Jag behöver inte göra det med höga knälyft i 100-metersloppstempo…;)

Med det sagt siktar jag nu på en helg med bad och sol! Och kanske några nya muskler..till Beach2008…