För mycket champagne har oväntade effekter. Bland annat är det svårt att stava till campgne cjapmahge champagnge bubbel.
Kottemamman (som är en olycksfågel av ganska hög rang) har DESSUTOM lyckats åstadkomma en andra gradens brännskada på sin ena överarm. Hon skulle bara ta ut en gratängform ur ugnen och lyckas på något (klumpigt) sätt sätta den mot överarmen. Trots en timmes kylning med is så ser det inte alls bra ut. Typisk andra gradens. Sk*t också!
Hick
Dubbel-hick
Hehe, champagne är gott
Idag har Kottepappan flugit själv. Ensam i planet på sin flyglektion. Elaka Kottemamman undrade om flygläraren glömde att kliva på..
Kottepappan ringde hem lätt euforisk och beordrade fram champagne på kylning! Tjoho, här ska firas!! 
Kottemamman har för sin del varit på systemet och fått visa leg. Jajamän! Inte illa när man är 30+! Också värt att fira! Mer champagne!
Idag avverkade vi det andra besöket hos familjerätten. Faktum är att än så länge har inte utredningen varit hälften så läskig som jag hade inbillat mig. Jag tror att jag hade någon mystisk bild av de mentalt skulle strippa oss totalt, men det har inte hänt. Än. Vi har varsin separat djupintervju att klara av också….
Hembesök är bokat (11/9…eh…det där kanske inte är en JÄTTEBRA dag. Det är lite fredagen-den-trettonde över den. Tänk om vi kraschlandar i utredningen?). Nätverksträff, alltså när våra referenter bjuds in att träffa familjerätten och få adoptionsinfo blir det den 19:e eller den 26:e september och därefter kanske en träff med familjerätten till för att knyta ihop säcken s a s.
Idag har vi pratat mycket om den inre bilden av det barn vi väntar på (lagom socionomflummigt, ursäkta alla socionomer..;)) och vi har pratat om oss som par och om varför vi adopterar. Jag tror att vi överlevde hyfsat bra. Vi klurade redan på vägen dit vad vi trodde att vi skulle diskutera idag och vi kom fram till att de säkert skulle fråga om vad som gjorde att vi träffades och föll för varandra. Jag sa till Kottepappan att "då säger jag att det var för att du har en så snygg bak". Kottepappan kontrar med "Det vågar du inte, det kommer du att tycka är alldeles för pinsamt att säga!". Ni kan ju tänka er ungefär hur fnittriga vi blev när de frågade… Jag tror inte de förstod humorn i frågan förrän vi berättade om vilken diskussion vi hade haft på vägen till mötet…så till slut kom det ju fram att som den kottemamman jag är så föll jag för något så ytligt som en snygg bak (nåja, det är väl inte hela sanningen…Kottepappa har en massa andra trevliga egenskaper också! 
).
Om man ska adoptera från Sydkorea så är maxgränsen för BMI 29. Som Alvas pappa konstaterar i sin blogg: BMI funkar inte alls om man har mycket muskler, så jag vet inte hur man gör om man har en extremt muskulös och vältränad person som vill adoptera därifrån. Förmodligen behövs ett läkarintyg på att det verkligen ÄR muskler.
Jag skulle tippa på att även om det inte finns en uttalad gräns neråt så kommer den läkare som gör läkarundersökningen att uppmärksamma om man är underviktig och kolla lite extra om det gett några men. Det finns ju folk som är fullt friska och hälsosamma, men som bara har jättesvårt att komma upp i normalvikt.
Kottemamman frågade Kottepappan om hon är en tunnis och jo, han tycker också att hon är det. En liten tunnis. Frågan är: kan man vara en stor tunnis?
