Det mamma och pappa gillar, det gillar kanske inte Kotten…och tvärtom
När Kottemamman var liten så blev hon vid något tillfälle bjuden på en riktig kulinarisk höjdare hemma hos en kompis. Denna "kulinariska höjdare" var, kanske något otippat, havregrynsgröt. Kottemamman gick därefter raka vägen hem och framförde vissa klagomål på att denna delikatess inte dykt upp i kosthållet innan, varvid de båda föräldrarna tappade hakan. Det är/var nämligen det värsta de visste sedan sin barndom (och jag kan hålla med om att stekt havregrynsgröt inte verkar så gott) och därför hade de velat skona Kottemamman och hennes syskon. Än idag älskar jag havregrynsgröt (den kokta o-stekta varianten). Kottepappan gillar det inte. Vi får se vad Kotten tycker!
Men visst är det märkligt att smaken kan vara så olika? Kottemammans mor har alltid tvingat i alla sina barn brysselkål "eftersom det är sååå gott". Olyckligtvis är åtminstone jag s k supersmakare och har alltså betydligt fler smaklökar än lagomsmakare och icke-smakare, vilket gör att t ex brysselkål blir outhärdligt beskt.
Jag lovar att inte tvinga i mitt barn något som de inte tycker om, särskilt inte med glada tillrop som "det är ju sååå gott". Det jag och Kottepappan är helt överens om det är att vårt barn inte ska äta banan. Båda hatar lukten av söt banan, den ger kväljningskänslor hos bägge. Jag antar att Murphy kommer att ge oss ett barn som fullkomligt älskar banan…
