Buääääh, det är så länge
Rykten på adoptionssidor (nej, jag vet, man ska inte tro på rykten, men som blivande adoptivförälder har man en tendens att göra det i alla fall. Särskilt de rykten som handlar om megalånga väntetider..) säger att det är 1,5 års väntetid för att göra i ordning handlingarna till Korea hos Adoptionscentrum. Det skulle innebära att vi får göra i ordning alla papper i juni-juli 2008 (vänta nu, de har väl semester på AC också…). OK, september. Sedan tar det cirka ett halvår innan man är hemma med Kotten igen. *räknar på fingrarna* Jahapp, februari 2009. Allmänna strulfaktorn brukar vara pi, alltså 3.14. Frågan är nu vilken tid det är som ska multipliceras med den…
Betydligt gladare är vi över att huset börjar bli klart. På måndag ska vi besiktiga ihop med besiktningsman och byggbolag. Vi var och tittade in igår på väg hem från jobbet och det saknas trösklar, men annars ser det klart ut. Vitvarorna kommer dagen innan vi flyttar in (tydligen väldigt stöldbegärligt i nya hus). Vi har en liten fin uteplats på framsidan och en pytteliten gräsmatta. På baksidan har vi (läs: Kottemamman) redan bestämt att vi ska bygga en altan till och anlägga mer gräsmatta. Vem vill gå på en massa vintergröna? Och så ska vi nog plantera ett japanskt körsbärsträd, för det har Kottemamman alltid drömt om. Det kommer att gå till så att vi åker till en plantskola, Kottemamman letar fram ett fint exemplar, Kottepappan bär till kassa och bil, Kottemamman betalar, Kottepappan gräver ett djupt hål i trädgården och gemensamt lyfter vi ner trädet. Sedan konstaterar Kottemamman att "oj,vad fint det blev" och att hon är riktigt bra på det där med trädgårdar…
Vi (jag?) ska försöka klämma in syrener och smultronschersmin också, och lavendel och…hm, det kanske blir rätt fullt i en sådan liten trädgård? Ha, jag ska i alla fall utdistansera grannarna! Det ÄR väl en tävling, är det inte?
