Ursprung och information
Vi vet ingenting om hur mycket vi kommer att veta om Kottens bakgrund. Har vi tur så kanske vi får träffa den biologiska mamman, har vi mindre tur så vet vi inte ens hur gammalt barnet är egentligen. Det varierar så mycket mellan olika barn. Ibland vet man lite mer, ibland ingenting alls.
Det som är verkligt viktigt är att historien tillhör barnet. Våra vänners och vår släkts nyfikenhet kommer att få stå tillbaka för barnets rätt till sin egen historia. Om barnet sedan vill berätta om sin bakgrund så är det naturligtvis OK, men vi som föräldrar kan aldrig ta oss den friheten. Folk får stå ut med att inte veta allt, det finns ingen utom vi och barnet som har rätt till den informationen.
Inte heller kan vi ta oss friheten att censurera och därmed inte berätta allt. Det vore ännu ett svek mot barnet. När barnet fyller 18 har det nämligen full rätt att ta del av sin adoptionsmapp och vad gör man då om man inte berättat allt. Därmed inte sagt att man inte ska ta det i små portioner och så klart anpassa efter barnets ålder och egna nyfikenhet.
Det enda jag som Kottemamma känner mig orolig för är om vi får ett barn med en mycket tragisk bakgrundshistoria. Tänk om Kotten är resultatet av en våldtäkt eller incest? Hur berättar man det för Kotten? Och är det i sådana fall kanske bättre att inte veta något om bakgrunden? Å andra sidan så tror jag på något vis att man får det som man klarar av att hantera och att man kan mycket mer än man tror när det väl gäller. Jag hoppas att det är så när det blir skarpt läge!
