Det tar lite på krafterna…
Dett har ju varit rätt mycket nu med adoptionsprocessen (läkarbesök, djupintervjuer, hembesök) och flytt. Vi har fortfarande mycket att fixa hemma för att komma i ordning. I sådana lägen blir man lite trött på äldre släktingar som vill att man ska idka gravvård för familjegraven (som ligger så långt bort att det tar en hel dag att åka dit och plantera vinterväxter och hämta hem sommarblommorna). Just nu vill jag inget hellre än att få en helg utan en massa åkande och fixande.. kroppen säger ifrån att det är lite för mycket nu ändå. Och hur gör man när man inte vill berätta för släktingen ifråga att vi är mitt uppe i en rätt krävande adoptionsprocess? *suck*
