Kottens matvanor
Både Kottemor och Kottefar äter, av olika anledningar, inte vissa saker. Det ska bli intressant att se hur vi ska lära Kotten att äta så mycket som möjligt, trots detta. Kottemamman får dessutom lite småångest eftersom hon har läst att det är viktigt att barn äter fisk för att hjärnan ska må bra och utvecklas fint. Problemet är att Kottemamman är allergisk mot fisk…så till den milda grad att någon gång när hon var på konferens en vecka och kom hem, så sniffade hon i hallen och konstaterade att Kottepappan måste ätit fisk hemma. Japp, det hade han. 5 dagar tidigare…och vädrat som en tok efter det. Kottemammans näsa kliade, det var det hon tog det på! Så stackars Kotten får växa upp fisklös i hemmet.
Kottepappan har, å sin sida, en stark aversion mot frukt (äpplekaka går bra, men han äter ingen annan frukt). Tidigare var han ungefär lika förtjust i grönsaker som i frukt (dvs inte alls) och har ett starkt track record från dagis, där han psykade ut dagisfröknarna som skulle lära honom att äta det. Numera äter han grönsaker, men fruktbiten återstår…
Och när man inte kan föregå med s k gott exempel och visa att allt går att äta och är gott, ja…då kan det bli vissa pedagogiska problem! Kotten kommer säkert dessutom att ha egna idéer om vad som går att äta och inte…så vi får väl se hur kosthållet här hemma kommer att se ut så småningom! 
