Men, men, men….va?!?!
Ibland funderar man över hur människor tänker (nu när vi har tillfällig paus i adopterandet i väntan på nämndmötet nästa vecka så hinner man både uppfatta och reflektera över världen omkring en). Idag blev Kottemamman, milt uttryckt, förvånad över sin chef. Igen. En del trogna läsare kommer säkert ihåg att chefen tog med alla andra i gruppen på anställningsintervju och "glömde" Kottemamman. Det är fortfarande samma chef (bara så ni vet). Imorgon börjar kollegan som alla andra intervjuat (Näääe, jag är iiinteee bitter….) och idag kom hans skrivbordsstol. Vi har viss brist på sådana så det beställdes en ny till honom. Fair enough, klart killen ska ha en stol! Sekreteraren kom och ställde den på hans blivande plats. Finfint, allt i ordning!
Döm om min förvåning när chefens favorit i vår grupp dyker upp två minuter senare och provsitter stolen. Jo, chefen hade sagt att om hon gillade den nya stolen bättre än sin gamla så kunde hon ta den och lämna sin gamla till den nya kollegan. Så blir/blev det, favoriten gillade den nya stolen så hon lade beslag på den direkt. Jag trodde inte mina ögon. Å andra sidan…ingenting förvånar vad gäller den här kollegan och vår chef. De jobbar sena kvällar tillsammans, sitter gärna inne på hans rum (ingen vet riktigt vad de gör, men när jag hade samma roll som hon har nu så inte behövde jag tillbringa timmar med chefen inte…) och nu senast (alltså innan stolshistorien) så bytte hon plats i kontorslandskapet och sitter nu direkt utanför chefens dörr. "För de jobbar så mycket tillsammans". Själv har jag försökt få byta plats i över ett år eftersom alla som jag jobbar med sitter på en annan våning. Behöver jag säga att jag inte fått respons för det?
Hm ja, det är dags att hitta en ny chef. Snart. Innan jag blir tokig. 
Detta är numera en utav mina favoritbloggar då du har skrivandets gåva
! Tack för allt och lycka till med er adoption.
Comment by Emma — October 31, 2007 @ 7:21 pm
Vad ska man säga… en del chefer är som de är. Man undrar ju som sagt vad de har för fuffens ihop
Håller med ovanstående kommenterare (säger man så?). Gillar din blogg och Lycka till.
Comment by En Mölnbobos Liv — November 1, 2007 @ 6:19 am
Åh, kul att ni båda hittat hit! Har inte sett er i kommentarerna innan så…VÄLKOMNA!!
Comment by Kottefamiljen — November 1, 2007 @ 6:28 am
*ryser* jag avskyr verkligen sånt. tycker man borde få lära sig på chefskolan att behandla alla anställda lika.
Comment by Mikaela — November 1, 2007 @ 7:53 am
*urrrrrk* Chefer som (dessutom så otroligt uppenbart och odiskret) har favoriter önskar jag inget anant än att deras tandkött ska ruttna!
Har varit i en liknande sits och arbetar nu på ett ställe med sämre lön och mindre kvalificerade arbetsuppgifter (men också med mindre stress och mindre ensamarbete) och GUD vad jag TRIVS! Jag känner GLÄDJE över att gå till jobebt på morgonen - trodde inte det var möjligt!
Visste finns det ju personer här också som jag redan (har varit här i 5 månader) är småirriterad på av olika anledningar, men en arbetsplats utan det finns nog inte. Så jaga, jaga, jaga nytt jobb och chef!
Tackar också för en alltid lika upplyftande blogg.
Comment by Brummelisa — November 1, 2007 @ 8:45 am