Ny variant av fiskning
En kollega försökte fiska efter om jag är gravid på ett helt nytt sätt. Han undrade helt sonika om jag ätit några goda ostar på sistone. Vilket jag med gott samvete (med betoning på gott) kunde svara ett klockrent "ja" på. Gissa om han såg besviken ut?
Själv vågar jag inte fråga någon (eller ens antyda). Man vet inte var i processen folk befinner sig, eller om de misslyckats, väntar på IVF, väntar på bättre tider eller något annat. Eller, faktiskt, också ska adoptera men inte fått klart medgivande eller land. Eller köar i de evighetslånga adoptionsköerna och tycker att det är för tidigt att berätta när det kanske är tre år kvar till barn.
Man vet aldrig, det är alltid bättre att låta folk berätta själva. Alltid. Alltid.
