Spontan-bli-gravid…
Jomen, jag vill nog vidhålla att man kan bli gravid spontant…
Eller, ja, ehm…det är ju inga direkta jungfrufödslar det är fråga om (gode gud, tänk när man ska försöka förklara för Kotten hur barn blev till och hur h*n hamnade hos oss… Biten med hur Kotten hamnade i vår familj ska jag nog klara av, men blommor-och-bin-varianten…jaaa, det är bara att hoppas på att man slipper förklara det på en fullsatt buss eller något sånt. Barns nyfikenhet på sådana detaljer kan ju komma lite plötsligt…).
Faktum är att många av våra vänner traskat igenom både många och jobbiga undersökningar/utredningar och hela pergo-synarela-IVFträsket och inte blivit gravida ändå, trots att man inte hittar några fel någonstans. Är man dessutom, som en av Kottefamiljens vänner, en bit över 40, ja då räknar man definitivt inte med att bli gravid. Och ändå händer det ibland sådana mirakel! 
Jag fattar helt och fullt att det är ett mirakel. Och att de är hur lyckliga som helst. Men det är ju ändå lite komiskt! Allt detta jobb! och sedan “spontant”!
Comment by Leos mamma — December 20, 2007 @ 5:41 am
Ja, som en av dem sa: här kämpar man och kämpar och sedan när man gett upp…DÅ blir man gravid!
Comment by Kottefamiljen — December 20, 2007 @ 7:44 am
Finns ju den andra varianten också. Knaprar p-piller år efter år eller skyddar sig noga med kondom och så när man väl försöker kan man inte bli gravid…. Skydd i onödan alltså
Comment by Kandidat Dropp — December 20, 2007 @ 9:25 pm
Ja, sexualundervisningen och preventivmedelsrådgivningen gav ju liksom mest en antydan om att det räckte att titta på varandra så blev man gravid. Kan inte påminna mig om att de någon gång nämnde att det kunde vara svårt?
Comment by Kottefamiljen — December 21, 2007 @ 5:43 am
Har du läst boken “Längtansbarnen”? Alldeles ljuvlig, och med en berättelse som fick mig att skratta så jag grät. Minns inte exakta detaljer, men det adopterade barnet (som var gammal nog att veta att hon blev just adopterad NÄR hon och hennes blev adopterade till samma familj) konstaterade att hon fattade ju att hon inte hade legat i adoptivmammans mage, men hur gick det egentligen till när barn liksom HAMNADE där i magen?
Mamman förklarade den där med pappas penis i mammas slida yada yada, och när det var klart sa den lilla tjejen “men vilken TUR att vi fanns i Polen så att ni SLAPP göra så där”
Ljuuuuvligt tycker jag.
(fast jag har svaga minnen om att det var rätt kul att göra “sådär”)
Comment by Siv — December 29, 2007 @ 12:31 pm