Underliga frågor
Nu när vi börjat berätta för fler och fler att vi väntar på adoption får man höra en hel del konstigheter. De allra flesta gratulerar bara och frågar lite hur vi valt land, men en del andra…ja, ojoj…
Några exempel:
*"Nu ska du se att du blir gravid, nu när ni bestämt er för adoption" (Jahadu, jag tror att det krävs lite mer än ett adoptionsbeslut för det)
* "Varför ska ni adoptera?" (Jag tycker att det är en rätt närgången fråga. Känner vi varandra så väl att du tror att jag vill diskutera det med dig och blir du en lyckligare människa om du får reda på varför?)
*"Då får ni säkert ett eget barn när ni kommit hem med ert adoptivbarn, jag känner en kompis som försökte bli gravid i sjuttielva år och när de kom hem, ja då minsann hade pressen släppt och hon blev gravid, så nu har de två barn" (Åh, en till som känner någon som minsann bara behövde adoptera så fick de biologiska barn. *suck*)
*"Men då får ni ju inget eget barn!" (Jodu, vår son/dotter kommer att vara vårt eget barn, jag lovar!
*"Jag har hört att det bara är en massa problem med adopterade barn, de har sjukdomar och blir kriminella och…" (Och det här var tänkt att muntra upp mig i mitt föräldraskap? Vi har gått föräldrautbildning och gjort utredning, vi har fått vår del av problematisering, tack!)
*"Jaha, ni ska köpa barn!" (Nej, vi betalar barnets kostnader i hemlandet och en del administration runt det. Vi köper inte, vi adopterar ett barn. Punkt."
