(kottefamiljen[a]gmail.com) En adoptionsblogg

Tjolahopp. nu har vi över 50 familjer före oss i kön! Toppen, verkligen….

…och läs föregående inlägg…. Hos oss är det strålande sol och perfekt väder att t ex flyga i…

Kära byggbolaget har ingen som helst framförhållning. Idag ringde de 1600 för att berätta att de vill lägga golv i vårt vardagsrum imorgon bitti. Jo, tjena…
Vi har redan jag-vet-inte-hur-många-gånger förklarat att de inte kommer att få vara här hemma ensamma och fixa utan oss. Och att boka om möten som ska gå av stapeln imorgon när klockan är 16…ja, det går liksom inte. Kottepappan fick därför avboka sin flyglektion på fredag och vara hemma och bevaka golvkillarna. Det kommer därför att bli kanonväder på fredag med cirka +10, lite vind och strålande sol (det är alltid fint väder när Kottepappan måste boka om flyglektioner..).

När vi sattes upp i kön i början av januari hade vi 49 familjer före oss. I januari-uppdateringen den 20:e hade vi avancerat fram till plats 42 (tror jag att det var). Nu är vi nere på typ plats 47 igen. Hur det kan bli så? Jo, tydligen så är det en hel del familjer som tänkt skicka till Kina, men som funderar på att byta land pga de kraftigt ökade väntetiderna i Kina (nu är de uppe i ett par år från det att ansökan kommit till Kina, om jag är rätt underrättad). Många av dessa har tidiga könummer och passerar oss i kön. Kötiderna kommer alltså att öka. *suck* Kanske måste vi ställa in oss på att vara glada om vi får skicka vår ansökan överhuvudtaget under 2008.

Uppdatering: oh no….det är ännu värre! Några av de som står längst fram i Korea-väntelistan har tydligen redan sin ansökan i Kina och funderar på att dra tillbaka den. Jag hoppas VERKLIGEN inte att det är för många som gör så, för då kommer det här att ta en oändlig tid. Inte så att jag missunnar dem barn….men jag och min man har ju inte ens fått möjlighet att skicka ansökan till NÅGOT land än.

Kottemamman är hemma och vårdar en förkylning. När hon sjukanmälde sig meddelade chefen att det var rena epidemin på avdelningen just nu. Halva gänget är sängliggande i något förkylnings-/flunsaliknande och alla blev sjuka igår kväll. Låter nästan som om vi haft något kollektivt pusskalas, eller vad säger ni? (Det har vi inte, Kottemamman har som princip att inte pussa på kollegor förrän de är ex-kollegor. Som t ex Kottepappan…)

Skidåkningen gick riktigt bra! Vi hade sagolik tur med vädret och fick två härligt soliga dagar. Enda fadäsen stod Kottemamman för. Kottemamman är, som bekant, nybörjare i backen. Åka knapplift trodde hon dock att hon kunde. Verkligheten visade sig vara en annan…för där stod Kottemor på näsan ordentligt när hon skulle kliva av. Plötsligt var skidorna ovän med underlaget och så, pladask så låg Kottemamman på marken som en strandad bläckfisk med ben, armar, stavar och skidor åt alla håll. Den akrobatiska och konstnärliga aspekten av det hela var massiv! Inga ben brutna dock och bara några blåmärken!

Jag undrar vad rekryterare förväntar sig när de alltid, alltid frågar "Gick det bra att hitta hit?". Eftersom jag uppenbarligen är på rätt plats vid rätt tid, så måste det ju gått bra. Vad ska man säga?
*Nej jag har irrat omkring här sedan halv5 i morse, men till slut så hittade jag.
*Nej, jag har frågat 37 personer om var er adress låg innan jag hittade hit.
*Nej, inte alls bra, jag är inte här. Det är bara som det ser ut.

Men intervjun kändes bra, men de har tagit in många kandidater i första svängen!

För alla hugade och nyfikna så kan vi meddela att Kottefamiljen kan skymtas i trakterna av Bjursås i helgen. Särskilt skidbackarna är ett bra spaningsställe. Välkomna!

Idag uppfyller vi det sista av Koreas krav på adoptivföräldrar. Vi har varit gifta i tre år!

Man skulle kunna säga som så här: att resa 5-10 dagar i månaden som småbarnsförälder blir nog rätt tufft, särskilt som det är resor över hela världen. Om det hade varit "över-dagen"-resor i Sverige så hade det förmodligen varit mer intressant. Och man skulle kunna säga så här: företaget ifråga var måttligt intresserade när jag förklarade att vi ska ha barn… (jojo, jag vet, det kan förmodligen betraktas som diskriminering om man hårddrar det, de uttryckte sig i väldigt försiktiga ordalag om man säger så…)

Så jag satsar på intervjun på torsdag på ett läkemedelsbolag. Det är en tjänst med ganska mycket resande det också, men i de allra flesta fall är det resor över dagen inom Sverige. Jag tror att det skulle kunna funka bättre.