Kottemamman skjuter skarpt?
Alltså, jag misstänker att det säger en del om vad jag brukar ha på mig på jobbet när det stora flertalet av mina manliga kollegor uppmärksammade dagens klädsel i mer eller mindre väl valda ordalag. Visst, jag hade kjol och stövlar (samt en tröja och en topp som jag har haft hur många gånger som helst utan någon större succé), men SÅÅ imponerande var det inte. Kollegan M, en mycket prydlig herre från Iran, tyckte att jag var väldigt finklädd och tyckte det var snyggt. Han var förmodligen den mest välformulerade. Kottemamman utlöste nämligen en kaskad av underliga kommentarer när jag kom på att bästa stället att bära omkring dect-telefonen när man inte har några fickor är att fästa den på utsidan av ena stöveln. Kaskaden bestod i att samtliga kollegor som uppmärksammade klädsel och telefonfiffighet gjorde det i ordalag av "Höhö, Charlies änglar minsann". Jättekul första gången (kanske). Kul andra gången (kanske). Tredje, fjärde, femte, sjätte…jaaa, då började det bli lite tröttsamt.
Imorgon ska jag köra t-shirt, jeans och labbrock. Det torde bli lugnare på den fronten. Charlies änglar, jojo!
