(kottefamiljen[a]gmail.com) En adoptionsblogg

Besöket hos farbror doktorn idag (det är faktiskt hemskt roligt att kalla honom för farbror doktorn när vi är lika gamla) blev mer intressant än vad det var tänkt att bli. Och nej, det var inte undertecknade tant som stod för underhållningen den här gången (även om jag har ett track record som är rätt så imponerande i vissa lägen). Två patienter fick nämligen akut hjärtsvikt i princip samtidigt och tuppade av i väntrummet. Det blev ett jäklarns hallå med syrgas, medikamenter samt det något förvirrade inslaget av två ambulanser som inte kunde enas om vem som skulle ha vilken patient. Farbror doktorn löste det med ett "Båda ska till samma sjukhus, vad är problemet?" och så äntligen kom de två lätt ljusblå patienterna iväg på varsin bår. Sedan kunde det pustas ut och så lyssnades det på tants lungor. Det läker, men långsamt, så det blev en liten dosis medicin till och så återbesök om en vecka igen för att se att lung-illbattingarna inte tänker hitta på något dumt. Himlans tur att det inte är dags att skicka ansökan just nu, för lungrönten är nog inte helt u a. Ibland är det bra med köer som går bakåt…

Nu är ju då frågan hur köerna kan gå bakåt…så här är det: när man betalar in sin sökandeavgift till AC får man ett sökandedatum (typ betaldatum + kontrollsiffra). När hemutredningen är klar (om den inte var klar när man ställde sig som sökande) så aktiveras sökandedatumet. Då ställs man i AKTIV kö till ett eller flera länder. Detta innebär dock inte att det är en fix kö, det kan tillkomma andra familjer som varit förutseende att betala in sökandeavgiften så fort de ens började fundera på adoption, eller familjer som betalade in för länge sedan och inte bestämt sig förrän nu, eller familjer där det tagit tid att få sin hemutredning klar osv. Den extra featuren som tillkommit nu är också att det tar så lång tid i vissa länder (t ex Kina) att folk väljer att dra tillbaka sin ansökan därifrån, betala ny adoptionsavgift och skicka till ett annat land där det förhoppningsvis går fortare. Det innebär att man kan ha ett sökandedatum från kanske 2004, 2005 eller 2006, och då passerar man alla som har senare sökandedatum. Det är därför vi åker bakåt i kön, det kommer helt enkelt familjer som har tidigare sökandedatum och går förbi.

Jag kan tycka att det är rättvist, under förutsättning att man inte fått möjlighet att skicka sin ansökan till ett land. Men när man drar tillbaka sin ansökan för att det tar lång tid och väljer ett annat land…ja, då går man ju förbi alla oss som aldrig har fått skicka vår ansökan. Jag kan tycka att det är lite orättvist, ÄVEN om de får betala en ny (hög) adoptionsavgift. Jag och min man har ju inte ens fått skicka än utan VI får vänta ÄNNU LÄNGRE. ("Näeee, jag är inteeee bitter…" för att citera Robert Gustafsson…)

Men det var ju själva f*n! Nu verkar det vara favorit i repris, hostandet har tagit fart igen och det känns förkylt överallt! Kvalificerad gissning: retur av tant till vårdcentralen på måndag!

Nu är väntelistan för Sydkorea uppdaterad igen. Det går faktiskt inget vidare för oss. Nu är det 46 familjer före oss igen. Vi blir så trötta…

Kottemamman kan hantera ganska komplicerade apparater som narkosapparater, respiratorer, sprutpumpar, EKG-maskiner, diverse analysmanicker och liknande. Det finns alltså någonstans en teknisk begåvning eller fingerfärdighet. Olyckligtvis omfattar den inte enklare tekniska landvinningar. Som t ex Kottemammans nya mobiltelefon…. Jag får helt enkelt inte upp den "#&!/("# batteriluckan så att jag kan sätta i SIM-kort och batteri. No way! Jag har försökt allt! Manualen föreslår att man ska trycka lätt i överkant på luckan och dra den neråt. Inte då, den rör sig inte! Så nu får den vardagstekniske experten Kottepappan komma hem från jobbet snart så att man kan få lite assistans (han har också en Ericsson, det kanske finns något hemligt knep som inte jag känner till!). Tacka vet jag Nokia, de har aldrig strulat för mig!

Eftersom Kottemamman hade tajmat in lunginflammationskonvalecens sådär lagom till påskhelgen gjordes det inte så många knop. Vi hälsade på svåger&svägerska och vi hälsade på lille A och hans föräldrar. Lille A har lärt sig att leka kurragömma. Det innebär att han springer och gömmer sig, och sedan när man letar efter honom så kommer han fram om man letar på fel ställe och tjuter av glädje över den roliga leken. Jag tror att vi behöver hjälpa honom lite med att förstå själva grejen med kurragömma.  I övrigt vilas och hostas det fortfarande här hemma (nu inne på tredje veckan efter diagnos och behandling). Det blir långsamt bättre, med betoning på långsamt. Simklubben Glada Räkans medlemsmöte på fredag ligger klart i farozonen.

Singeladopt har utmanat allas eder Kottemor:

För fem år sedan började jag jobba på nuvarande jobbet och började samtidigt läsa in utbildning nr 2. Det roligaste jag gjort i skolväg på länge!  

För tio år sedan bodde jag i Uppsala och pendlade till Malmö. Aningens opraktiskt faktiskt.

För femton år sedan bodde jag utomlands bland pygméer.  

För tjugo år sedan så var jag helt övertygad om att jag inte tålde att se blod och aldrig, aldrig skulle fixa att vara med om en operation.

Maken ska ta svängen förbi H&M och kolla in Bilar-grejer till lille A och lille N. Det blir fina påskpresenter det! Stort tack för alla tips om var det finns Bilar-saker. Nu har vi lite att ösa ur nästa gång det är dags för presenter.

Och Moa, vi kommer förmodligen att få skicka ansökan till Korea under året!
 

Var kan man hitta Bilar-lakan eller Bilar-tröjor till små barn?

UPDATE: Disney’s Bilar alltså, inte Ahlgrens…

med Kristian Luuk och Nour Nånting? Jag begriper det bara inte. Förmodligen tycker de själva att de är hysteriskt roliga,,,men jag fattar inte det roliga med att ge Charlotte Perelli en gelehallonskaktus eller Linda Bengtzing en deo. Eller varför det skulle vara kul med en bild på Carl Bildt i festivalkören?

Det är nog åldern helt enkelt, jag har passerat tonårshumorn… 

(Tack och lov för nummerpresentatör)

*flås* *flås* -Hääääääj!
-Hej A, vad gör du, leker du?
-Nääää
-Men vad gör du då då?
-Städar mina bilar!
-Oj vad du är duktig, städar du inför helgen?
-Torsdag, fredag, lördag, söndag
(OK, vi byter visst ämne) -Ja, vad är det för dag idag?
-Fredag. Det böjjar med F.

Killen är nästan tre och kan redan bokstäver. Jisses!  

Kottemamman är inte direkt känd för att besitta något som helst tålamod. Så här på tionde dagen med antibiotika börjar det bli ganska så påtagligt. Kottemamman är nämligen pruttless på att vara hemma och försöker tappert sysselsätta sig. Problemet är att kroppen inte är i lika fin form som hjärnan. Kroppen vill helst ligga och vila, vilket tråkar ut Kottemamman totalt.

Och man undrar ju hur festligt den där bristen på tålamod kommer att bli när det är dags för Kottens trotsperiod…  Turligt nog har Kottepappan ett mycket större tålamod än Kottemamman!