(kottefamiljen[a]gmail.com) En adoptionsblogg

Efter att ha småsovit (eller storsovit) i soffan hela kvällen ska jag nu parkera mig i sängen istället. I sådana här lägen hade det varit fiffigt att tåla morfinderivat, men det gör Kottemor inte så det blir ingen Cocillana-Etyfin. Mollipect…är inte riktigt samma sak. Host!

Dagens fascination: en grannfamilj som bloggar. Hon skriver att hon avskyr våren för då måste de göra i ordning sin trädgård och alla andra grannar kommer att vara ute samtidigt och dona i sina trädgårdar. Jag funderar på varför man flyttar till ett radhus om man verkligen inte vill ha grannar… Obegripligt tycker jag och mina mykoplasmisar!

Det känns inte så lite surt att inte vara på väg till Åre just nu. Det känns, ärligt talat, skitsurt! Dagen har gått i slow motion. Upp och äta frukost, inse att man är så trött att ögonen går i kors, äta frukost halvsovande, gå upp och lägga sig igen, sova/hosta två timmar, gå upp och duscha, vila igen, äta lite lunch, vila…ja, ni ser mönstret! Det görs inte många knop av Kottemamman idag. Dessutom mår jag små-illa av antibiotikat och har ingen som helst aptit på annat än chokladglass (och det kan man ju inte leva på. Dessutom är den….ehum..numera slut hemma hos oss, har ingen aning om hur DET gick till.). Och jag som skulle susat utför backarna hela helgen! Ha! Det blir nog inte ens en sväng utanför huset i det här läget!

Dessutom är skiten smittsam, hur många lyckades jag smitta ner på jobbet tro? Jag inser ju nu att killen på avdelningen bredvid som har torrhostat ihållande i flera veckor förmodligen är roten till det onda…och frågan är hur många till som kommer att däcka.