(kottefamiljen[a]gmail.com) En adoptionsblogg

Det plaskas i barnpoolerna, duschas i vattenspridare och leks våldsamt. Äntligen sommar! Hela gatans nakenfisar tar alla chanser som finns att få blöta ner sig!

Nästa år kanske vi har en nakenfis och en liten barnpool, vi med!  

Jorå, jag släpar fortfarande oförtjänt omkring på hundhuvudet som jag inte vill ha. Projektet har pågått i flera år och jag blir inslängd nu och får skulden för att en viktig del inte kan levereras i tid. TacksåmycketmenDETharjagintebetaltför! Jag har inte heller betalt för 60-timmars arbetsveckor, mig veterligen.

Dags att aktivera plan B (eftersom plan A, ankomst av Kotte verkar dra ut på tiden). Mer än så säger jag inte just nu… 

56 timmar. 18 timmar mer än normalarbetstiden. Inte undra på att jag håller på att somna stående. Just nu är det skönt att man inte har en liten glad kvittrande kotte som kräver uppmärksamhet. *gäsp* Ah, hade det varit så, så hade Kottens pappa fått göra en kotteunderhållningsinsats. Kottemamman herself ska krypa till kojs och sova ut. Natti natti, mina vänner!

Efter att redan ha jobbat 46 timmar den här veckan känner jag mig aningens trött. Och lite pissed-off på jobbet. Det är inte speciellt kul att bli inslängd för att man ska kunna skylla på någon. Jag kånkar tämligen oförtjänt omkring på ett hundhuvud som jag inte bett om, än mindre vill ha. Ljusglimten är att min favoritavdelning undrar när jag kommer tillbaka till dem (det undrar inom parentes jag också..). Ljusglimtar i övrigt är goda kollegor och en Kottepappa som hämtar hem en trött Kottemamma med bilen.

Vi var på middag i lördags. Fyra par, fyra barn. Två av damerna i sällskapet var gravida. Nummer tre är nog i startfasen att börja jobba på andra barnet. Och så Kottemamman. Hur det slutade? Jo, alla damerna (utom Kottemamman) diskuterade graviditeter och förlossningar i köket medan Kottemamman och alla karlar satt och drack vin i vardagsrummet. Iofs trevligt, men det blir så uppenbart att som blivande adoptivmamma har man inte så mycket att tillföra och är rätt ointressant för biologiska föräldrar.

Lille H, son till våra vänner i Långtbortistan, var här med sina föräldrar igår. Han lekte och busade och konstaterade slutligen att hemma hos oss, där kunde han vara på sin födelsedag (han fyller 3 om 1,5 månader). Jag tror att det är ett gott betyg, vi skrämde uppenbarligen inte livet ur honom!

Jobbprojektet är som den gamla klassikern "Kejsarens nya kläder". Ingen vågar säga att "kejsaren är naken", eller rättare sagt att tidplanen är orealistisk.

 Kejsaren ÄR naken!

Eftersom jag inte lyckats införa månaden mjuni mellan maj och juni så blir det till att planera helgarbete för projektet. För att inte göra bort mig på arbetstidslagstiftningen så travade jag bort till personalavdelningen för att reda ut övertidstak och veckovila. HR-tjejen såg oerhört förvånad ut och sa sedan att "oj, det är inte alla som är så förutseende och tar reda på det i förväg". Är det inte ganska självklart att man som ledare har ett ansvar för att följa lagar och regler? Eller är jag bara ovanligt blåögd?

Jag behöver en månad till för att sy ihop det här projektet på jobbet.

Mjuni, anyone?

Nej, det är (förhoppningsvis) INTE antalet dagar tills Kotten kommer. Däremot har Kottemamman fallit för den allmänna trenden och införskaffat en stegräknare. 16 152 är alltså antalet steg idag (vilket iofs innefattar en 5 km runda i skogen). 10 000 per dag är bra, sägs det. Kottemamman som är en obotlig träningsmänniska kommer naturligtvis att tävla ihärdigt mot sig själv.16153, 16154….bye bye blodtryck och hej hej Beach 2008!