En bra sak med långa köer
En bra sak med lång kö till Korea finns det faktiskt. Jo, faktiskt!! Det är att mitt projekt på jobbet håller på att slå knut på mig fullständigt, man vankar hem från jobbet och undrar om man fortfarande har armbågen i knävecken och kliar sig bakom öronen med tårna (bildligt talat, mitt jobb är sällan så fysiskt utmanande). Jag skulle behöva vara två, en som kan peppa medarbetarna och en som kan ägna full tid åt att få ihop en omöjlig besvärlig tidplan. Ledningen har gjort ett genidrag. De har satt måldatum utan att fråga oss (som, till skillnad från valda delar av ledningen, faktiskt vet vad vi sysslar med), skär ner våra resurser och tvingar in nya saker utan att ändra vare sig tid eller resurser.
Så sett är det ju tur att man inte ska samla papper till Korea också. Förmodligen har jag ett blodtryck som ligger bra mycket högre än vad det borde. För säkerhets skull kollar jag inte (väldigt vuxet, moget och klokt). 
Jag promenerar i alla fall till och från jobbet, totalt nästan 1,5 timme per dag och hoppas att det håller kroppen i schack någorlunda. Nästa läkarundersökning för adoptionen blir inte förrän vi börjar samla papper, så tills dess kanske projekt och blodtryck lugnat ner sig. 
