(kottefamiljen[a]gmail.com) En adoptionsblogg

Vi hann knappt flytta in förrän det ringde på dörren och en av grannarna behövde lite expertråd för sina pelargonier. (Möjligen baserade hon sin förfrågan på att jag av outgrundlig anledning har lyckats få ett flertal sådana att överleva och att de håller på att blomma ihjäl sig på terrassen. JAG har ingen aning om hur jag har gjort.). Sedan har det rullat på. Häckväxter. Perenner. Träd. Beskärning. Gräsmattelagningar.  Problemet är att i själva verket är jag en glad amatör som uppenbarligen har tillräckligt gröna fingrar för att folk ska tro att jag är proffs. Vilket jag inte är. Pinsamt.

Häromveckan dök en granne från grannkvarteret upp och beundrade vår lilla trädgård och hävdade att jag var en inspirationskälla. Idag ringde en granne på halv10 på kvällen efter att ha snott med en blomma från en annan trädgård och ville ha en artbestämning. Inte så svårt, det var en vanlig hederlig doftschersmin, som jag rekommenderade samplantering med en syrén, eftersom schersminer lätt blir lite risiga. (Jag har ingen aning om hur jag vet sånt, det bara poppar upp i skallen. Var jag trädgårdsmästare i mitt förra liv tro?). Man kanske skulle satsa på en karriär inom grönt istället? Plan X, typ..

Just nu är jag projektledare för en grej på jobbet. Jag blev inkastad som någon slags "fixa-det-här-annars-har-vi-i-alla-fall-nån-att-skylla-på". Vi har löst en hel del besvärliga utredningar och jobbar på. Vad jag inte räknat med var att min chef, som var projektledare tills för ett halvår sedan (då ledningen avsatte honom), skulle vara med i det hela på ett så "aktivt" sätt. Jag har helt enkelt en förare i baksätet också, så att säga. En alldeles egen. Han håller på att driva mig till vansinne.

Så fort jag vänder ryggen till är han och petar i projektet och fördelar om arbetsuppgifter. Så fort jag nyktert konstaterar att vi kommer att bli försenade eftersom omfattningen är så mycket större än vad huvudprojektledningen velat inse, ja, då kommer han med uppmaningar om att "då måste du planera bättre/fortare/mer". Idag planerade jag måndagens stora insats inför leverans ihop med min projektgrupp. Vid halv5 konstaterade jag att vi hade läget klart för oss och att det blir en lång måndag. Alla var med på de noterna och jag kunde traska hemåt.  Det tog en halvtimme. Sedan ringde min chef och hade planerat om för han trodde inte vi skulle bli klara annars. Så nu jobbar delar av gänget helg. GAAAH! Hade han inte varit min chef hade jag skällt ut honom efter noter. Men det är min chef. Jag måste på något sätt få honom att inte lägga näsan i blöt. Och jag måste se till att han inte sabbar för mig på andra fronter (som t ex förflyttningen till min gamla avdelning).

Plan C verkar avsomnad. Däremot har något otippat plan B vaknat till liv lite grann. Hej&hå! Gud vad skönt det skulle vara att säga upp sig mitt i semestern! Oh, sweet dreaming!

…kan ändras så fort för människor. En bloggvän har fått en stroke och en kollega fick en förlossning med moderkaksavlossning, snitt, livmoderinfektion och sepsis.

Kottemamman och Kottepappan har några småskavanker kroppsligt sett. Ur ovanstående perspektiv är det verkligen inget att bry sig om alls.

Nu hoppas jag bara att bloggvännen och kollegan läker snabbt båda två och slipper kvarstående men. 

Det sägs att när man får barn gäller det att s a s passa på när det är Bolibompa. Jag slog på tv:n igår lagom till just Bolibompa. Frågan nu är: hur 17 lyckas folk bolibompa till en naiv anka (Pytte?) som låter skitfånig?

Som valda delar av auditoriet vet så saknar Kottemamman koll på det där med höger och vänster. Efter ett mycket trevligt besök hos mom&dad2009 i deras nya hus så uppstod en diskussion när vi skulle svänga ut på stora vägen. Skulle vi åt höger eller åt vänster?

Kottemamman pekade bestämt med hela handen åt vänster och sa "Jag kan inte komma ihåg att vi kom från höger". Tanken var att handen skulle illustrera hur bestämd hon var på just det där med höger… Synd bara att det inte var höger hon pekade åt..

Tur att Kotten inte kommer att kunna ärva Kottemammans lokalsinne..

Äsch, plan B sket sig. Nåja, vad är väl en bal på slottet…

Vitnos undrar om man kan stå i flera landsköer samtidigt. Jajamen, det kan man. Man kan t o m stå i kö hos flera organisationer samtidigt. Däremot kan man bara skicka till ett land med varje medgivande, dvs man trillar ur alla köer när man väl får sammanställa sin ansökan till något land. Kottepappan och Kottemamman har dock tagit beslut att bara stå i kö hos en organisation (AC) och på ett land. Vi känner väldigt starkt för Sydkorea, så vi hoppas fortfarande att få skicka dit inom rimlig tid.

Idag är det lite synd om Kottemamman. Hon har gjort en liten operation i foten och hasar sig nu omkring eftersom foteländet gör hemskt ont. För tillfället uppskattas därför hissar mycket. Synd att det inte finns hiss hemma. Trappor är besvärliga när foten kinkar. Doktorn tröstade dock med att det är de två första dygnen som är värst, sedan ska det vara mer OK. Låt oss hoppas att han har mer rätt i sina prognoser än vad AC haft hittills… 

Ja, alltså, Koreakön rullar inget vidare (men det vet vi och ni ju vid det här laget). Plan C rullar fortare än plan B, men vi får se om plan B tar dem på upploppet. Spännande är det i alla fall!

Idag har jag tittat på bilder av världens sötaste 7-månaders kille. Min kollega visade bilder på sin son och plötsligt kändes Kotten fruktansvärt långt bort. Det är frustrerande att inte ens veta vilket år man ska bli förälder. 2009? 2010?  Min kollega planerar pappaledighet till vintern. Jag är avis. Tur att han är en av mina favoritkollegor så att jag gillar honom ändå. Annars hade han banne mig legat pyrt till…

Har precis pratat med AC…och det drar ut på tiden ännu mer. Nu är prognosen att vi kan få börja med pappersarbetet i januari 2009. Med tanke på att vår hämta-barn-kurs är bokad till augusti så tror jag att vi kanske ska skjuta på den. Vi glider bara längre och längre ner i kön, även om det kommer många barn just nu. Det är rätt deprimerande faktiskt..

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken (alternativt för oss utan lokalsinne, har HITTAT till bäcken överhuvudtaget..). Mer detaljer om plan B och C kommer när jag har lite mer koll på läget. Så mycket kan jag i alla fall säga att jag instämmer med en film (kan det varit Vuxna Människor?) där en av bröderna Herngren utbrister i ett "När ska de komma på att jag är en bluff?". Precis så känns det!!

Plan C (eller vad det nu blir..) drar igång imorgon onsdag. Vilken tur att man har simultankapacitet och kan köra parallella processer!