En 180-graders vändning…
Inatt sussade Kottemamman och Kottepappan fridfullt sida vid sida under sitt dubbeltäcke. Eftersom Kottemamman är lite fruset lagd hade hon virat in sig ordentligt i täcket och lyckats t o m lägga en del av täcket under sig. Vän av ordning kan lugnas med att Kottepappan är varmt lagd och att det trots allt fanns gott om täcke till honom också.
Kottemamman vaknade av att marken (eller täcket i alla fall) försvann under henne och från att ha legat på vänster sida låg hon helt plötsligt på höger sida och fattade absolut ingenting. En halv frivolt utan att ha tagit sats på nåt vis. Klockradions siffror lyste röda i natten. 0201. Vad var det som hände?
Jo, den skyldige visade sig *ta-daaa* vara Kottepappan. Han var uppenbarligen frusen om knäna och hade helt sonika tagit ett rejält tag i täcket och dragit till. Ordentligt. Kottemamman gjorde sitt bästa för att övertyga sin make om att man kan DELA på täcket. Kottepappan (djupt sovande) lyssnade inte utan knep bara hårdare med knäna om täcket. Kottemamman prövade en ny taktik (eller nygammal). Kottepappan kan ibland vara lite snarkig, men är efter snart 9 år tillsammans rätt väldresserad. Även i djup sömn kan man buffa på honom och säga de magiska orden "lägg dig på sidan" och han lyder order. Kottemamman tog ett stadigt tag i täcket, sa de magiska orden och voilá, fick loss täcket tillräckligt för att kunna få stoppa om sig igen.
Vardagsdramatik när den är som bäst utan barn…
Nåt säger oss att nätterna MED barn kan bli ännu mer spännande! 
