En 180-graders vändning…
Inatt sussade Kottemamman och Kottepappan fridfullt sida vid sida under sitt dubbeltäcke. Eftersom Kottemamman är lite fruset lagd hade hon virat in sig ordentligt i täcket och lyckats t o m lägga en del av täcket under sig. Vän av ordning kan lugnas med att Kottepappan är varmt lagd och att det trots allt fanns gott om täcke till honom också.
Kottemamman vaknade av att marken (eller täcket i alla fall) försvann under henne och från att ha legat på vänster sida låg hon helt plötsligt på höger sida och fattade absolut ingenting. En halv frivolt utan att ha tagit sats på nåt vis. Klockradions siffror lyste röda i natten. 0201. Vad var det som hände?
Jo, den skyldige visade sig *ta-daaa* vara Kottepappan. Han var uppenbarligen frusen om knäna och hade helt sonika tagit ett rejält tag i täcket och dragit till. Ordentligt. Kottemamman gjorde sitt bästa för att övertyga sin make om att man kan DELA på täcket. Kottepappan (djupt sovande) lyssnade inte utan knep bara hårdare med knäna om täcket. Kottemamman prövade en ny taktik (eller nygammal). Kottepappan kan ibland vara lite snarkig, men är efter snart 9 år tillsammans rätt väldresserad. Även i djup sömn kan man buffa på honom och säga de magiska orden "lägg dig på sidan" och han lyder order. Kottemamman tog ett stadigt tag i täcket, sa de magiska orden och voilá, fick loss täcket tillräckligt för att kunna få stoppa om sig igen.
Vardagsdramatik när den är som bäst utan barn…
Nåt säger oss att nätterna MED barn kan bli ännu mer spännande! 
Visst är det bra när man har dresserat dem! Leos pappa reagerar också på “lägg dig på sidan” även om han är i stort sätt medvetslös!
Comment by Leos mamma — September 19, 2008 @ 5:14 pm
mutter mutter…
Comment by Leos pappa — September 19, 2008 @ 9:56 pm
Och när ni sedan får sällskap av en liten kotte så kan jag meddela att dessa har en förmåga att vilja ligga på TVÄREN! Har man tur så är det fötterna man får i ansiktet, inte en blöjrumpa…
Comment by mom2007 — September 20, 2008 @ 1:44 pm
Ja, det är helt nya konststycken man får lära sej med en liten en i sängen. Och de små kommer oftast oinbjudna…
Som t.e.x att balansera/sova på en 40 cm bit av sängen fastän man själv är minst 60 cm bred…
Min Drömmis har redan för år och dar sedan meddelat att fastän vi delar allt (annat) SÅ DELAR VI INTE TÄCKE! Och bra det - även om han också är programmerad att lyda snarkorder…
Comment by Lille skutt — September 24, 2008 @ 5:07 am