Hörru´agenten…
Inga barnbesked än, fast visst…dagen är ju inte slut än! 
(men vi kommer ihåg var vi hörde det först…)
Kottepappan har lite ont i armen, men det största problemet är nog att det är lite knepigt med kläder. Kortärmade skjortor funkar, men hittills har vi inte hittat någon långärmad tröja som går på. För att inte tala om vantar…just nu är Kottepappan utrustad med en raggsocka istället för vantar eller handskar.
Vi har också intressanta övningar i badrummet av typen "hur-duschar-man-utan-att-blöta-gipset". Dagens housewife-tips är Systembolagskasse och massor av frystejp (!), samt att den ena parten håller armen (förslagsvis den part som HAR en gipsad arm) i högläge medan den andra utrustar sig med tålamod och duschmunstycke. Det går ganska bra nu efter två dagars träning! Lite värre är det väl med sömnen, så inatt delade vi på oss. En i Kotterummet, en i sovrummet. Första natten så bökade Kottepappan omkring ganska mycket med sin nygipsade arm och väckte Kottemamman oavbrutet (visst, JÄTTEBRA övning inför Kottens ankomst…men…). Särskilt enerverande ur Kottemammans synpunkt var att Kottepappan uppenbarligen hade ont och gnällde i sömnen, så hon väckte honom och tyckte han skulle stoppa i sig en Citodon till. Han hävdade bestämt att han inte hade ont, så han vägrade kliva upp…
Hur 17 håller sig småbarnsföräldrar vakna på jobbet efter sådana nätter? 
