(kottefamiljen[a]gmail.com) En adoptionsblogg

Om AC ringer imorgon så är det tveksamt om jag kommer att tro på dem..

Just nu känns det lite som om adoptionsvärlden är emot oss… Idag har nämligen AC stängt på kansliet för att de är på utbildning.

Hm, imorgon kanske? Eller inte.

Till slut så kunde allas er Kottemor inte hålla sig längre utan mailade AC och frågade om de hade någon koll på varför just vi får vänta.
Det kom svar efter bara någon timme…dock kanske inte det svar man hade hoppats…

************************************

Vi har precis uppmärksammat att SWS hoppat över er. Det händer ofta att några familjer får vänta lite längre än andra.
Troligen har de tänkt er för ett visst barn men något i barnets papper är ej klart. 
Om vi ser att ni får vänta nästa gång vi får besked om barn så hör vi av oss till SWS och frågar.
**************************************

Jahapp, hur länge till ska vi vänta? Det börjar bli akut med Tålmodin nu….

Kanske idag då? Det börjar kännas lite tröttsamt det här, att bara vänta och vänta. Och då är det ändå inte Kina-kön vi pratar om, för den är flera år lång. Visst borde man vara tacksam över att vi räknar väntetid i månader..men det är tröttsamt att vänta ändå…

Vid 11-tiden idag på förmiddagen ringde telefonen. Jag hoppade högt! Det var inte ett 08-nummer utan ett 018-nummer…men, äh, det kan ju ha blivit fel i Telias system.

Visst var det glada besked, absolut, men inga barn… Det var examinator på universitetet som ville meddela att examensuppsatsen är godkänd och att allt som återstår är ett seminarium i april. Sedan kan Kottemamman lämna in ansökan om examensbevis! Äntligen!!

Vi tycker att vi testat rätt många knep nu: utlandsresa+konferens, armbrott+influensa, labbarbete-på-annan-ort+managementmöte…..
Inte 17 har det kommit något barnbesked för det. Mom2009 tipsade däremot om något som vi inte riktigt tänkt på i just de här sammanhangen:

F Ä R D K N Ä P P

Alltså, jag är skeptisk till att det skulle funka…men det kan ju vara kul så länge..

Dagen är ju inte slut än…men det verkar ju inte direkt som om det kommer något barnbesked idag heller…

Det sägs att om man ringer fyra gånger i sträck till försäkringskassan och lyckas få samma svar varje gång, då får man dricka ett glas vin, en öl eller en valfri drink. Det sägs också att det inte är ett bingo-spel man blir direkt pruttfull på…

Om vi inte hört något på fredag, då ringer vi AC på måndag och undrar lite försynt om vår ansökan är på villovägar….
Det är, förvisso, ingen rak kö i Korea (det är därför de som skickar efter oss kan få barn före oss…man försöker matcha barn och föräldrar nämligen), men när AC säger att det är kort väntetid till barnbesked och att det nästan inte finns några färdiga ansökningar kvar i Korea, ja…man blir ju lite undrande. Och paranoid… Tycker de också att vi är alldeles för intellektuella, tro?

Däremot en förvirrande genomgång av det där med föräldrapenning. Det var S-dagar, L-dagar och specialregler om 240 dagar och SGI och ja, en djungel helt enkelt! Naturligtvis också ett enormt fokus på moderskapsintyg, beräknad  och verklig förlossning, havandeskapspenning och pappadagar. Lite mer oklart hur man som adoptivförälder får föräldrapenning, men det ger sig väl hoppas jag.

Inget barnbesked idag heller. Varför i hela fridens namn verkar Korea sitta och trycka på just vår ansökan?
Folk som skickade EFTER oss har fått barnbesked (rekordet är 3,5 veckas väntan, vi har väntat mer än 2,5 månader…)

GAAAH. Frustration. Kan man få några tabletter Tålmodin om man ber snällt?

Imorgon ska vi i alla fall till försäkringskassan på föräldrapenningsinformation. Tack och lov ska goda vänner (som också ska adoptera) med på samma träff, annars hade man nog suttit ganska ensam med en obefintlig mage. Sällskap gör att det känns bättre!