Kanske idag?
Alltså, det här är värre än när man gick i 7:an och hoppades att den där snyggingen i 9A (som förmodligen inte hade en aning om vem Kottemamman i 7D var) skulle på något magiskt sätt inse att det var vi (yeah, dream on, dream on…) och ringa (jättelätt, pga pappas jobb hade vi skyddade uppgifter…). Ändå vankade man otåligt fram och tillbaka och blängde på telefonen (till ingen som helst nytta).
Nu vet vi ju att de KOMMER att ringa så småningom, bara inte exakt när. Kanske idag? Kanske imorgon? Eller någon annan dag.
Dagens ord är frustration. 
