(kottefamiljen[a]gmail.com) En adoptionsblogg

Vi har inte sett så mycket av landet än, men det ÄR några saker som förbryllar oss…

* Varför går alla rulltrappor så långsamt?

* Vem kom på den brillianta idén att sätta en rörelsesensor vid barskåpet i hallen på hotellrummet så att belysningen i hela hallen tänds så fort Kottepappan viftar på fötterna i sängen? (Uppenbarligen har Kottepappan rört ganska mycket på sig i sömnen, för den där lampan har tänts ganska många gånger i natt.)

* Är verkligen torkade småfiskar "da shit" och det är vi som helt enkelt inte fattat grejen?

* Varför stannar hissarna bara på varannan våning? Dvs ena hissen kör udda nummer, den andra jämna. (Det finns säkert en poäng, men vi är jetlaggade och åker fel hela tiden…)

*Varför gäller inte internationella VISA-kort utan bara koreanska? (Och gissa hur lång tid det tog innan vi genomskådade detta och hittade en INTERNATIONELL bankomat…)

* Och finns det svenskt kaffe på grisfesten?

Nu har vi efter viss flygförsening landat i Seoul och hamnat mitt i downtown (om någon av er har läst om stora demonstrationer i Seoul så bor vi granne med demonstrationsplatsen och hela kvarteret är mer eller mindre avspärrat och det vimlar av poliser. Det verkar dock inte pågå några demonstrationer just nu, utan det sitter mest en massa poliser i en ring runt kvarteret och ser ruskigt uttråkade ut). Vi bor på 29e våningen med strålande utsikt över byggarbetsplats för nya City Hall, downtown och bergen runt stan.

På tisdag morgon träffar vi barnen för första gången. Det är en märklig känsla, vi har nog inte riktigt förstått det än. Känslan av overklighet kommer över oss i vågor, vi har väntat så länge och nu är det helt plötsligt bara dagar kvar. Inte år, månader eller ens veckor utan faktiskt bara dagar. Vi åker till Daegu där barnen är födda också, men det blir på onsdag eller torsdag verkar det som. På fredag överlämnas vårdnaden till oss och lördag morgon åker vi hemåt.

Jetlaggen har slagit till en del (bra förövning för småbarnslivet förmodligen…) och det börjar bli dags att försöka krypa till kojs och vända dygnet rätt till Korea-tid. Imorgon ska vi gå till Insa-Dong (Gamla stan) och gå på marknad. Tur att vi får ha 10 kg extra per barn med oss hem till Sverige….

Det kommer tydligen fler svenska familjer denna vecka. Åtminstone en familj anländer imorgon. Totalt ska vi vara fem familjer här denna vecka som kommer. Det blir spännande, vi hoppas att springa på dem på hotellet.

vi vaknar hemma i vår säng så har vi två små kottar med oss. Hur ofattbart känns inte det egentligen? Efter 2,5 års aktivt adopterande (hm, nåja, aktivt och aktivt…den mesta tiden har ju gått åt till att köa….vilket inte alltid känts så aktivt…) så är vi snart på väg till Sydkorea. Om fyra timmar åker vi!

Imorgon åker vi vid lunchtid. Lördag förmiddag landar vi i Seoul. Barnen får vi träffa på måndag eller tisdag förmodligen. Fredag får vi vårdnaden och lördag åker vi hem igen.

Pirrigt!

Om vi ser det här krasst…hur mycket kläder kan två barn kräkas/kissa/bajsa ner under 16 timmars flygtur?

Jag står och viker små små kläder som ska följa med på resan. Hur mycket kläder kan de behöva under de kanske 48 timmar det tar innan vi är hemma i Sverige med dem (från överlämnandet på SWS räknat)? Bäst att stoppa ner några bodysar extra, just in case. Hela stora sängen i barnens rum är full med saker som ska med. Oparfymerad lotion och tvättlappar, för det går tydligen inte att få tag i i Sydkorea (allt är parfymerat, och det tål inte Kottemor alls. Förmodligen inte barnens hud heller egentligen.) Näsdroppar och alvedon-suppar och koksaltlösning till små näsor. Nappar. Nappflaskor. Extranappar. Några små leksaker.

Vi är nästan framme. Så länge som vi har väntat och nu är vi där. Plötsligt är köandet och väntandet så avlägset. Märkligt att det bara *poff* försvinner ur medvetandet. Om tio dagar är vi hemma igen med två barn. Och så ska vi vara föräldralediga båda två hela sommaren. Fantastiskt skönt! 

Nu är det på riktigt alltså!

Idag pratade vi med resebyrån och förmodligen flyger vi redan på fredag. Hem nästa lördag (8 dagar senare). Med två barn. Och en eskort. 

Måste packa. Massor. 

…men snön lyser i alla fall inte vit på taken.

Och vad man kan vara pigg mitt i natten…

0845 idag fick vi äntligen resebesked efter 7 veckors väntande! Nu får vi åka och hämta våra små gryn!!

Imorgon ska vi försöka börja ta itu med resebokandet och förhoppningen är att vi nästa helg är i Seoul. Om en vecka har vi förmodligen träffat våra barn. Om två veckor hoppas vi att vi kommit hem med dem. 

Om vi känner oss lite förvirrade? Jajamensan! Och väldigt, väldigt lyckliga. 

Äntligen har vi fått byråerna på plats i sovrummet. Snart är de säkrade i väggen också, tack vare händige Kottepappan. Vi har nog skruvat fast nästan allt som går att skruva fast i väggarna, barnen kommer inte att ha en chans att välta saker över sig (i alla fall inget stort, tungt och farligt som stora bokhyllor och sånt). Sedan ska vi ge oss på att montera trappgrindar och klura lite på dörrstoppsanordningar. Det finns att hålla på med, den saken är klar!

Idag ska vi dock ta lite lunchpaus och hälsa på lille S, som kom till Sverige för en månad sedan. Hans föräldrar har redan lyckats få igenom adoptionen i tingsrätten, så nu är han verkligen deras son! De bokade in familjerätten på besök omgående efter hemkomst för att få ordning på alla papper. Vår familjerättssekreterare tycker inte alls att det är så bråttom när vi väl kommer hem. Det tycker nog vi, det är viktigt att få ordning på det juridiska också. Så när vi väl vet när vi åker så blir det ett telefonsamtal till familjerätten och en bokning av möte. Vi ska också boka in tropikundersökningen direkt, BVC samt planlägga besöket på folkbokföringen för att få personnummer.