En känsla av overklighet
Emellanåt slår den till. Den där känslan av overklighet. För inte kan väl vi ha blivit föräldrar? Tvillingföräldrar dessutom? Har vi två barn på andra sidan jordklotet? Och det är förmodligen var en fråga om dagar eller allra mest veckor innan vi åker för att hämta hem dem?
I sådana lägen plockar man fram barnrapporterna från Korea. Konstaterar att jo, det är två. Tittar på bilderna. Bläddrar igenom den ännu en gång. Och så går man in i barnrummet och räknar antalet sängar. En. Två. Det verkar som om det är två små kottar som ska flytta in hos oss. På samma gång som det är overkligt så är det högst verkligt när man står där vid barnsängarna. En. Två.
Men riktigt riktigt verkligt kommer det nog inte att kännas förrän det ligger två barn och sover i sängarna. En. Två.
Eller möjligen när man får duplo-bitar mellan tårna när man är uppe för att ge någon liten hungrig kotte välling i nattmörkret…
