(kottefamiljen[a]gmail.com) En adoptionsblogg

Bertil hade svårt att somna ikväll. (Som ni märker har vi blivit fullfjädrade föräldrar, det mesta kretsar runt sömn, mat och ehm….det som kommer ut i andra änden…). Hans ömma fader försökte alla tänkbara sätt för att vyssja honom till sömns. Till slut så somnade Bertil….varpå en viss odör genast sprider sig runt honom. Gissa vad som händer när vi lägger honom på skötbordet? Jovisst, bara att börja om från början med nattandet…*suckar lite lätt*

Sture var inte heller på humör för sömn, men knoppade in avsevärt fortare. Bertil är en liten nattuggla, det har vi redan insett. Han gillar att vara uppe, ju senare desto roligare. En sjövild 8-månaders baby som kravlar i rekordfart över hela vardagsrumsgolvet, ja, där har ni en liten bild av hur kvällarna ser ut om man släpper honom fritt. Sture somnar tidigare, men är istället grymt morgonpigg. Vi har börjat få honom att somna om efter morgonvällingen vid 5-6-tiden, då sover han en timme eller två till. Sedan vill han gärna väcka sin mor med att trycka in sin napp i munnen på henne. Låt mig säga som så, han hinner mycket på de två sekunder han vaknar före mig…(och det är ett rätt abrupt uppvaknande att få en blöt napp intryckt i munnen …). 

Några saker som vi aldrig skulle göra (japp, det var INNAN vi blev föräldrar) och som ehum…vi gör emellanåt:

* Barn i vår säng på nätterna, de ska sova i sin egen säng.
*Konstaterar att "äh, min tröja har bara några oidentifierbara fläckar, det verkar inte vara kräks i alla fall, jag kan ha den lite till"
* Mitt/mina barn ska inte ha en massa matfläckar i ansiktet efter måltiden när jag torkat av (Numera vet vi hur fort t ex spaghetti och köttfärsssås torkar in i ett barnfejs.. och hur svårt det är att få bort)
*Diskutera avföring vid middagsbordet
*Diskutera kräks vid dito middagsbord

Idag somnade Sture själv i sin säng istället för i mammas famn eller på mammas axel. Visserligen med mamma bredvid sängen (och buffningar i blöjbaken), men i alla fall. Sture brukar vara jätterädd för att somna, och får panikångest och illvrålar när han inser att han är toktrött. Idag fick han böka runt bland gosedjuren medan mamma buffade och upprepade mantrat "natti natti, nu är det dags att sova, natti natti". Till slut somnade han med fötterna på kudden och huvudet i fotändan…lilla plutten….

Våra barn har haft oturen att få ovanligt många, stora och underligt placerade mongolfläckar. Mongolfläckar är ett slags födelsemärken som många asiatiska barn har. Det ser ut ungefär som ett blåmärke och sitter oftast i ryggslutet på barnet. Det är helt ofarligt och bleknar med tiden. Vi gör vårt bästa för att informera vänner och bekanta om fenomenet just nu.

Tyvärr har våra barn mongolfläckar över hela ryggarna, axlar, lår, fötter och armar. De lider inte av det, men det ser verkligen ut som om vi har slagit dem ordentligt. Kottemamman tycker att det är lite jobbigt att barnen ser svårt misshandlade ut, så nu kommer det att inköpas sådana där solskyddsdräkter. Två flugor i en smäll, för barnen är dessutom rätt så solkänsliga. Var hittar man sådana dräkter till ett bra pris, har läsekretsen några tips?

Kottefamiljen fick en samling barnvisor av LL med familj. Bland annat Electric Banana Bands "Maja, min piraja". Kottemamman lyssnar och lyssnar men får inte riktigt ihop texten utan frågar till slut Kottepappan "Sjunger de "min finska piraja" eller "min pilska piraja""? (inget av det verkade liksom höra hemma i en barnvisa om en piraja…de brukar ju inte vara specifikt finska eller pilska…). När Kottepappan slutat skratta så meddelade han att det nog var "min bitska piraja" det hela handlade om. Tror han i alla fall. Fler bud på den låttexten?

Bertil visar stort intresse för trädgårdsarbete. Han är också duktig på att ta egna initiativ och hjälper gärna till både här och där. Olyckligtvis har han kanske inte samma inställning till vad som behöver rensas som sin mor, utan han har en förkärlek för att gå rätt illa åt sånt som hans mor nog hade tänkt skulle varit kvar. Hittills har han skövlat ett flertal smultronplantor (de dog en snabb död till följd av att Bertil elegant och helt sonika drog upp dem med rötter och allt.) och en del lavendel (han luktar väldigt gott, om än en smula feminint). Jag hittade den skyldiga ovanpå (yes, ovanpå!) lavendelhäcken tidigare ikväll och han såg möjligen aningens skyldig ut. Kan bero på att han hade fastnat med benen på varsin sida en lavendelplanta och helt enkelt inte kom loss….

I veckan tittade Sture på Allsång på Skansen. Tomas Ledin fick godkänt men den stora favoriten var definitivt Måns Zelmerlöw (det är Kottemammans favorit också *host host*).
Sture satt alldeles trollbunden och slog takten med en plastkloss. Och gissa om han blev toksur när låten var slut? Tur att YouTube finns….

De senaste dagarna har Sture och Bertil börjat upptäcka att man kan leka tillsammans. För det mesta handlar det om att slåss om samma bitleksak, men ibland kan de sitta och pilla på saker tillsammans och vara nöjda med det. De pratar med varandra också, vi förstår inte ett smack än dock. Idag höll vi på att garva ihjäl oss. Konversationen mellan barnen löd:

Bertil: Ababababa bamababa
Sture: HA! HA!
Bertil: Ababababababa

Varpå båda kryper fram till ugnsluckan och river gemensamt ner diskhandduken som hänger på ugnshandtaget. Lyckliga med bedriften sitter de och sliter i varsin ända av handduken och babblar vilt. Uppenbarligen har de ett gemensamt språk och kan dessutom koordinera sina insatser. Vad månde bliva? 

Lämnade Sture ensam i knappt två minuter i närheten av möbelkatalogen från Svenssons i Lammhult. It is no more. Möbelkatalogen alltså, Sture däremot är toppennöjd. Modern är dels impad över hur man kan strimla och blöta upp så mycket papper på så kort tid, dels o-impad av sig själv som inte kunnat förutse en sådan hädangång för katalogen. Och jag som inte ens hunnit öppna den…

Idag firade vi midsommar med en annan Korea-familj. En liten picknick vid midsommarstången och sedan mat hemma hos oss i solskenet (nåja, det började regna i slutet av middagen, så den obligatoriska midsommardansen där man fortast möjligt ska plocka in mat och stolsdynor genomfördes precis som vanligt…). Barnen var finklädda (inklusive dräggeldukar, tandsprickning sätter sina spår) och uppförde sig exemplariskt. Sture somnade på min axel till tonerna av "Små grodorna" och Bertil lekte glatt i pappas knä. Små väluppfostrade änglar!

Vid middagen åt de sin mat och sedan satt de och lekte med smörgåskex. Det blev massor av kex på marken, skatorna i kvarteret har nog ett gott öga till våra barn efter den gratismiddagen. Mycket glada och verkligt representativa. Sedan gick våra gäster….och barnen vägrade gå och lägga sig. Sture somnade efter 1,5 timmars kravallande i sin mors famn, Bertil knölade i nästan 3 timmar innan han kom till ro. *pfuiii* Nu ska vi försöka gå och lägga oss också, och hoppas på att barnen sover gott hela natten…*you wish*

Idag har vi varit en vända på stan och shoppat lite inför midsommar. Många stannar till spontant och tittar på grabbbarna och säger att de är söta (vilket de naturligtvis har helt rätt i och vi kotteföräldrar är helt opartiska på den punkten, jomen!)

Bästa kommentaren var: "Åh, är det en pojke och en flicka?" När jag sa att det var två pojkar blängde damen på mig och sa anklagande "Men han är ju mycket större!" Den ömma modern tänkte i sitt stilla sinne att "Ja, men sist jag kollade så hade den andra också snopp". Fast det sa Kottemamman inte, utan log bara sitt vänligaste leende och försäkrade damen om att det verkligen ÄR två pojkar.