Får vi presentera en ny liten familj?
idag var (är fortfarande) det dagen D! Äntligen dags att åka till fosterhemmet och träffa barnen. Nattsömnen var snudd på obefintlig (Kottemamman) alternativt orolig (Kottepappan), och vi har nog aldrig varit färdiga i så god tid före avfärd någonsin…
ACs representant fiskade upp oss och vi åkte t-bana till Social Welfare Society, vilket är den organisation/myndighet som barnen adopteras genom. SWS jobbar bara med USA, Canada och Sverige, men sedan finns det fler adoptionsorganisationer som jobbar med andra länder. På SWS-kontoret blev vi aningens uttittade av personalen (händer inte direkt varje dag att folk adopterar tvillingar…) och sedan åkte vi till fosterhemmet tillsammans med vår socialarbetare och Helena från AC. Fosterpappan mötte oss ute på gatan och guidade oss upp till våningen där två små pyren väntade innanför dörren i sina gåstolar. Det var fyra stora bruna ögon som skärskådade blekansiktena som klev in. Sture blev lite ledsen först, men tyckte att det var roligt så fort vi lyfte upp honom. Båda barnen fick varsin leksak, och ville genast ha den leksak som brorsan fått istället. Bertil har fått två små sockergryn till tänder, och med tanke på den entusiasm han försökte bita huvudet av sin nya giraff med (samt dreggelnivån) så håller han på att få fler… Även Sture är i dreggelstadiet, men vi såg inga tänder än. Han har redan lärt sig att man behöver torka av sig runt munnen när man dregglar och tar själv en tygbit och torkar ordentligt. Tygbiten kan vara en trasa just avsedd för dregglandet…eller mammas sidenkjol, det är inte så viktigt.
Till vår stora förvåning och lättnad så tyckte barnen att det var roligt att leka och sitta i knät och pyssla. Man kan undersöka sina nya föräldrar genom att hoppa på dem, sätta en eller flera fötter i magen på dem, dra dem lite i håret och hålla fast dem ordentligt. Sture vill gärna att man håller honom i händerna så att han får öva på att gå. Bertil är mer nöjd om han får sitta i ens knä med en leksak (t ex den där giraffen).
Fostermamman pratade massor (och fort) när vi frågade hur barnen sov. Från barnrapporten i mars (där barnen sov i skift) har de nu lyckats jämka dem så att de sover samtidigt. De somnar 1-2 på morgonen och sover till 9 på morgonen. Låter som om Kottepappan kommer att få stora möjligheter att nattsudda med telningarna (han är den som är kvällspiggast av oss) och Kottemamman kör morgonskiftet inklusive vällingen vid 6-tiden på morgonen. De har börjat testa lite "vanlig" mat också, barnen äter jordgubbar, banan, bröd, ris, potatis och sötpotatis. Utöver det så dricker de en massa välling.
Vi fick vara med på vällingstund också. Bertil sov som en stock och åt samtidigt. Sture är lite mer lättdistraherad, det var så mycket annat som hände så det var svårt att fokusera på att äta.
Nu är vi tillbaka på hotellet och försöker smälta dagens upplevelser! Inte så lätt minsann, större än så här blir det inte!!
Åh! Rysningarna avlöser verkligen varandra när man läser. Det är så spännande att få följa er. Lycka till med sömn och allt! Vår egen lillkotte sov i egen säng för första gången inatt
Vi kommer nog att få syskon från Sydkorea så det är extra spännande att läsa om er nu. Ha det bra.
Comment by Trogen Kottebloggläsare, tillika adoptivmamma — June 2, 2009 @ 7:02 am
åh så alldeles fantastiskt underbart härligt.
jag blir så lycklig över att ni hittat till varandra nu hela stora! familjen!
Comment by mikaela aka kamrat räka. — June 2, 2009 @ 8:50 am
Wow!
Comment by Tina — June 2, 2009 @ 11:15 am
Grattis till Sture och Bertil!!! Äntligen har ni blivit föräldrar på “riktigt” även om ni blev det bid barnbeskedet
Comment by Emma (mamma till 2 födda i Colombia) — June 2, 2009 @ 11:17 am
Nej, större än så kan det verkligen inte bli! Jag ryser och ler samtidigt. Det känns skönt att få känna er glädje då idag är en tung dag.
Comment by Kim — June 2, 2009 @ 11:49 am
Vilken härlig upplevelse det måste ha varit! Kanske lite jobbigt att lämna dem igen på kvällen? Eller kanske skönt att låta det ta sin tid?
Grattis!!
Comment by Anna (Sthlm) — June 2, 2009 @ 12:40 pm
Vilken underbar upplevelse! Grattis!!!!
Comment by Eva — June 2, 2009 @ 2:44 pm
G R A T T I S ! !
Måste vara precis som en födsel fast annorlunda! Underbart!
Comment by Alvas Pappa — June 2, 2009 @ 3:52 pm
Grattis! Så roligt att få följa er resa!
Comment by Hej och Hopp — June 2, 2009 @ 4:13 pm
Grattis! De låter som riktigt gulliga pojkar, era söner. Tack för att ni skriver!
Comment by Margherita — June 2, 2009 @ 4:26 pm
Fantastiskt! Hur kändes det? Kanske svårt att sätta ord på men känns Sture och Bertil som era barn redan?
Comment by Datebloggen — June 2, 2009 @ 4:29 pm
Vad härligt att det första mötet gick så bra, spännande att följa ert äventyr mot att bli föräldrar! =)
Comment by Maria — June 2, 2009 @ 8:37 pm
… och så känns det tryggt att veta att åtminstone ett av barnen redan fått en giraff…
Comment by mom2009 — June 2, 2009 @ 8:42 pm
Åh så du beskriver. Jag kan riktigt känna hur nervösa ni var och lyckan sen när ni var där och höll i dem små.
Grattis till era barn. Nu är ni verkligen föräldrar. Grattis!!!
Comment by Karin — June 3, 2009 @ 11:33 am
Vad härligt att läsa om ert första möte med era barn! Ni kommer alltid att komma ihåg den här dagen som en av de mest fantastiska i ert liv och snart får ni vara med om ytterligare en sådan dag… dagen då ni får Sture och Bertil!
Comment by Anna-Karin — June 3, 2009 @ 12:06 pm
WOW WOW WOOOOOW så helt overkligt!
Avis? Näeh, inte det minsta.
Comment by Brummelisa — June 4, 2009 @ 6:53 pm