Besök i Daegu
Eftersom barnen inte är födda i Seoul så har vi även tagit en tur till deras födelsestad Daegu, som ligger i sydöstra Sydkorea. Det var smidigt att åka dit, för alla inbitna tågnördar (ni vet vilka ni är….;)) så åkte vi snabbtåget KTX i 300 km/h. Resan var mycket bekväm, vi hade kostat på oss första klass för att få plats med benen och SJ kan helt klart slänga sig i väggen vad gäller pris, punktlighet, komfort och service.
Väl framme i Daegu möttes vi av ms Han från SWS (adoptionsorganisationen). Hon tog oss med till kontoret och vi fick möjlighet att ställa alla frågor vi ville. Det är hon som har haft hand om killarna under den tid de bodde i Daegu hos fostermamma, tills det blev klart att det skulle bli svårt att adoptera bort dem inom Korea och de därför flyttades över till avdelningen för internationella adoptioner i Seoul. Det var väldigt bra att få prata med ms Han trots språksvårigheterna (hennes engelska är relativt begränsad, men den kompenseras av mycket mycket omtanke och god vilja), Hon är den som faktiskt träffat den biologiska mamman flera/många gånger och kan beskriva henne. Orsaken till att tvillingarna inte adopterades bort inom Korea är att det är mycket dyrt att ha två barn. Extraundervisning efter den ordinarie skoldagen (vilket är mer eller mindre ett måste för att kunna komma in på nästa skola/universitet) kostar cirka 6000 SEK per månad och barn. Det är inte många koreaner som klarar av den kostnaden på två barn samtidigt, så därför blev det klart relativt tidigt att barnen skulle adopteras internationellt.
Vi hade sådan tur att den fostermamma som tagit hand om barnen från födseln precis hade kommit hem från sin semester och dessutom bodde på gångavstånd från SWS-kontoret. Vi promenerade därför några kvarter med ms Han och fick träffa henne. Hon tyckte att vi såg ut som "good and healthy parents", precis som ms Han hade uttryckt tidigare. Fostermamman har jobbat för SWS i 14 år och tagit hand om över 200 bäbisar. Klart rutinerad kvinna och hon visade album på alla "sina" barn och även de bilder som kommit med uppföljningsrapporter. Det kommer att kännas lättare att skriva uppföljningsrapporter nu när vi vet att intresset från fostermammorna och socialarbetarna är så stort, de vill alla veta hur "deras" barn växer och utvecklas.
Efter besöket hos fostermamman åt vi lunch på SWS mödrahem, beläget i samma hus som kontoret. Ms Han poängterade att de är noga med maten där, maten ska vara bra och näringsrik för de gravida kvinnorna som bor på hemmet. Den var dessutom mycket fräsch och god! Vi fick sedan titta runt på mödrahemmet. Det bor cirka 20 kvinnor mellan 18-28 år där under hela eller delar av sin graviditet och eftervård. De sover i sovsalar och har tillgång till gym, karaoke-rum, vardagsrum, takträdgård, matsal och naturligtvis badrum och sånt. Vi fick också träffa tre blivande mammor i 20-årsåldern, varav en tvillingmamma till. Det var ett märkligt möte… Vi vet inte riktigt vem som tittade på vem egentligen…. Mötet var nog inte bara för vår skull, utan även för de blivande mammornas skull, som en förberedelse inför en eventuell adoption. Ms Han berättade, som vi förstod det, att vi skulle adoptera tvillingar från Daegu. Något som slog oss var den stora omsorgen om de blivande mödrarna och den totala avsaknaden av någon slags antydan om skuld eller att det skulle vara synd om mödrarna. Man tar det för vad det är på ett mycket sympatiskt sätt, mödrarna är där för att de behöver hjälpen och stödet under graviditet och efteråt och man värnar mycket om deras integritet och välbefinnande. Vi upplevde att man tar väl hand om dem under vistelsen där. För oss känns det viktigt att veta att tvillingarnas biologiska mamma har haft det bra på mödrahemmet och fått bra mat och omvårdnad.
Vi avslutade dagen med ett besök downtown. Daegu är Sydkoreas tredje största stad, men beskrivs i guideboken som att man åker dit för att ta sig vidare till andra ställen (bl a tempel i närheten). Det finns de facto inte så mycket att se i staden, den är inte särskilt vacker eller har ett fint läge, utan är en rätt vanlig stad.
På snabbtåget hem upptäckte Kottemamman att man kunde köpa mjukis-KTX-tåg. Vi har numera två… och inser att om de blir ungarnas favvo-leksaker så ligger vi lite risigt till den dag något av mjukis-tågen försvinner…..
Imorgon ska vi turista lite i Seoul och på fredag hämtar vi barnen vid 15-tiden. Nu är det nära alltså!! 
