(kottefamiljen[a]gmail.com) En adoptionsblogg

…så visar det sig att Sture lyckats lägga en liten kräka över Kottemammans handväska. Mysigt! (Tur att den går att köra i tvättmaskin, den också…). Gissa om det tog lite tid att lista ut varför det luktade så skumt i hallen?…

Kottefamiljen har skaffat husdjur. Det blev ingen hamster. Ingen kanin. Inte heller hund eller katt. Inte ens en liten klen undulat eller vandrande pinne. Nej, vi gjorde istället en direktimport från Sydkorea….

Nämligen skabb. Japp, inte direkt den typ av husdjur vi hade tänkt oss till barnen…Sture har ju haft massor av klåda och konstiga utslag och vi har varit på vårdcentralen med honom. Teorin var att det var skabb eller eksem, men eftersom ingen annan i familjen haft vare sig klåda eller utslag (och det är smittsamt vid nära kroppskontakt) så avfärdade vi skabbteorin och behandlar det som eksem (föga framgångsrikt hittills). Tills igår, när det började klia på Kottemamman. Idag är även hon rödprickig lite varstans och det kliar duktigt. Expedition till närakuten för en second opinion och därefter vidare till apoteket för införskaffande av Tenutex och Tavegyl. Imorgon ska vi smörja in hela familjen och så ska det verka i 24 timmar. Därefter vidtar stortvätt av sängkläder, handdukar och kläder och därefter får vi möjligen dras med klåda ett tag medan huden läker. Kottepappan och Bertil har inga symptom, men hela familjen ska behandlas ändå (inkubationstiden är 2-10 veckor, så det är möjligt att de är smittade också).

 Sammanfattningsvis: ingen av våra besökare behöver vara orolig för att ha blivit smittad efter att ha träffat oss (ni har oss veterligen inte delat säng med oss och det är i princip det som behövs…).

Nästa gång ska vi satsa på vandrande pinnar. Det verkar smidigare, på något vis…

Vid halv 8-tiden påbörjades projekt NattiNatti. Bertil tankades med välling (enda stället han kunde acceptera var sittandes på golvet, han såg ut som en liten kalv…). Sture brukar inte vilja ha välling förrän vid 10-tiden (i sömnen), men blev naturligtvis urförbannad när Bertil matades av Stures favoritmamma. Klart som korvspad att han också skulle ha välling då! Samtidigt! Omedelbart! Genast!

Han fick vänta lite, medan mamma la Bertil, som kvittrade tills han såg sängen. Då insåg han att matchen var förlorad och att han skulle sova inom kort. Han blev tokförbannad, i fyra minuter, varefter han somnade som en stock. Kottemamman tankade i Sture välling och lade honom också. Han slocknade efter någon minut. 1950 sov BÅDA barnen iförda pyjamas, med tänderna borstade och med nya fräscha nappar. SEEEEEGEEEEEEER!

Om Kottemamman fick middag? Jodå, med Sture och Bertil placerade i tripptrappstolarna som ackompanjemang (det blev inte direkt någon lång middag, det blir sällan det med två småttingar som sitter och bankar för allt vad tygen håller med klossar i bordet. Vi ska köpa nytt…när de blir större…)

Och vad hade Måns Z med det hela att göra? Jo, när Bertil går i baklås och blir tokarg så sätter man på Måns Z med "Hope & Glory". Killen kommer helt av sig för han diggar stenhårt den låten och måste sitta och vagga i takt och fäkta med armarna. Ibland vaggar han t o m så våldsamt att han trillar omkull, SÅ bra tycker han att låten är! En verklig räddningsplanka, den där Måns…

Ikväll spelar Sture och Bertil singelmatch med mamma, eftersom pappa är ute och seglar en sväng. Kvällens utmaning är kycklingrisotto och vi går genast ut hårt. Kan vi slå Kottepappans rekord på att av fyra möjliga klädesplagg så behövde tre tvättas efter lunch (tack vare en gedigen insats av Sture som valde fel tidpunkt att öva på bokstaven "p")?

Sture inleder starkt med att sprida en viss odör omkring sig efter omkring tre skedar mat. Han vägrar därefter att äta mer om han inte får komma ut på bänken och få ny blöja. Bertil kvittrar glatt. Sture återvänder till matbordet och fortsätter att äta. Bertil sliter av Sture haklappen. Kottemamman särar på tripptrapp-stolarna, så att de inte når varandra. Sture visar att man visst når Bertil om man hänger ut över kanten på stolen. Kottemamman särar de två kontrahenterna ytterligare. Bertil tar paus och fortsätter kvittra. Sture blåser ut risotto (denna eländes bokstav p som det måste övas på). Kottemamman har tomatfläckar på strumporna. Stures byxor ska åka tvättmaskin. Bertil dricker lite. Bertil undrar var pappa är. Kottemamman förklarar tålmodigt att pappa seglar. Bertil blir arg. Sture vrålar i sympati samt vill ha mer mat. Bertil bestämmer sig för att äta mer samt le samtidigt. Bertils byxor ska åka tvättmaskin. Bertils haklapp ska träffa sin nya kompis Vanish. Bertil börjar osa katt. Sture har ätit färdigt och placeras i lekhage. Bertil tar en sväng på ombytarbänken och återvänder i spel iförd pyjamas och ny blöja. Sture vill ha napp. Kottemamman börjar bli hungrig. Bertil snor Stures napp. Kottemamman hämtar en napp till Bertil också. Bertil snor båda napparna. Sture illvrålar och vill ha tillbaka sin napp. Kottemamman försöker förklara för Bertil att man kan ha en napp var. Bertil tillskansar sig Stures napp. Sture illvrålar igen. Bertil deporteras till "inside the lekhage" och Sture placeras utanför dito. Bertil räcker ut en arm och snor nappen lik förbaskat. 

Stay tuned, kvällen är inte slut än…får Kottemamman någon middag? Kommer alla att sova som slagna hjältar när Kottepappan kommer hem? Och vad har Måns Zelmerlöw med matchen att göra?

Bertil gjorde en kupp idag och fick tag i sin gröttallrik (inklusive gröten…). Efter att ha vält ner tallriken på golvet så ägnade han sin uppmärksamhet åt att dekorera både sig själv och bordet med den del av gröten han fått tag i. Häpnadsväckande hur lite gröt kan bli så mycket gröt när man skrubbar in den i sin pyjamas, ansikte och bordsskivan. Behöver vi berätta hur lycklig Bertil var över sitt tilltag?

När väl Bertil, bordet, stolen och golvet var sanerat och lugnet lägrade sig över nejden….då välte Kottemamman ut sin skål med yoghurt och hallon över både morgonrock, bord, golv och stol….

…att börja vårda sitt språk! Sture och Bertil förstår uppenbarligen betydligt mer än vi trodde och dessutom har i synnerhet Bertil börjat härma ord så gott han kan (det är väldigt gulligt, man hör hur han kämpar för att få till det). Idag visade Bertil att han förstår alldeles utmärkt vad man säger till honom. Båda barnen kröp omkring och busade i vardagsrummet, så Kottemamman bestämde sig för att förflytta leken utomhus istället. Hon sa det till Bertil, som genast tog täten mot ytterdörren, tätt följd av Sture (glatt tjoandes som vanligt, han pratar inte mycket utan tjoar mest).

"Men, men, ska du inte ha solhatten med dig?", sa Kottemamman till Bertil.
Bertil stannade upp i krypningen, backade två krypningar, tog tag i solhatten som låg på golvet och fortsatte sedan målmedvetet krypningen mot dörren. Kottemamman såg förmodligen ut som en fågelholk…inte hade hon räknat med att Bertil skulle förstå det där utan det var ju mest småprat i största allmänhet…

Stures första tand har ÄNTLIGEN brutit igenom (ackompanjerad av maxdoser barn-alvedon med skogsbärssmak…). Bara 19 tänder kvar…*suck*

Inatt var det en förvirrad natt, på alla möjliga plan. Kottemamman vaknade vid midnatt av att Kottepappan högg tag i henne och höll fast henne ordentligt. Varför? Jo, han trodde att Kottemamman var Bertil! Kottemamman vaknade något abrupt, fattade att det var något med barnen och trodde att Kottepappan tappat bort Bertil, så hon hjälpte snällt till att leta. Detta innefattade att lyfta på täcket och kolla så att Bertil inte råkat hamna på Kottepappans bröst. För säkerhets skull drog hon lite i håret på Kottepappans bröst för att vara helt säker….

 Natten fortsatte i samma anda. Bertil drömde mardrömmar och vaknade en gång i timmen ungefär. Vid 1-tiden vaknade även Sture och Kottepappan bar in honom till Kottemamman (som brukar vara bäst på att söva Sture). Tyvärr råkade vi ut för en kommunikationsmiss här, för vad Kottepappan avsåg att meddela Kottemamman var att Sture vaknat och att han inte lyckades få honom att somna om. Det som kommunicerades var att Sture störde Bertil och därför hade blivit utlevererad från barnrummet.

Kottemamman tankade i barnet välling och bytte blöja (brukar vara bra trick för att få Sture att somna om gott, han är lite kinkig med just blöjor). Inte då! Sture var skitpigg och kröp omkring och försökte rymma i Kottefamiljens säng. Efter två timmars vild jakt på bebis tröttnade Kottemamman, men eftersom Sture uppenbarligen störde Bertil, så ville hon inte lägga honom i barnrummet (där även Kottepappan sov för att kunna ta hand om Bertil om han vaknade) så hon fick helt sonika kånka ut Stures spjälsäng till biblioteket. Sture tyckte att det var toppenunderhållning och tjoade glatt över denna idé. Han tjoade ytterligare en timme och somnade sedan om, för att vakna glad och pigg vid halv 7. 

Resten av familjen är inte riktigt lika glad och pigg idag, om vi säger så…

Kottemamman stod i tvättstugan och hängde tvätt. Plötsligt hördes ett klart och tydligt "mamma" från vardagsrummet, där telningarna satt och lekte. Sture hade krupit ut i hallen och stod där på alla fyra och vinglade lite och sa "mamma" igen. Kottemamman uppmuntrade glatt honom (äntligen, hehehe…) och sa "kom till mamma då" (vilket brukar resultera i att han sätter full krypfart mot den ömma modern). Sture tittar på mamma, kryper fram till badrumsdörren och vägrar krypa en mm till. En viss odör sprider sig…

Efter närmare undersökning av Stures bakre regioner och det bombanfall som verkar ha försigått där är Kottemamman glad och lycklig över att Sture inte kröp längre. Klok kille, han visste att han skulle till badrummet per omgående…

Både Sture och Bertil har drägglat massor ända sedan vi träffade dem första gången för nästan sex veckor sedan. Nu har de varit våra i fem veckor och de drägglar fortfarande (inte för att vi trodde att det faktum att de fått nya föräldrar skulle ändra på den saken..;)) Vi insåg att det var mer tänder på gång. Bertil har två och vi kan inte se att det är fler på väg riktigt än. Sture lämnar dräggelspår efter sig han också, men inte heller där har det synts ett enda spår av en enda liten tand. Kottemamman har tittat i hans underkäke dagligen för att "det borde komma någon gång med tanke på hur mycket han drägglar". Tills idag… Sture var på ett uselt humör hela eftermiddagen. Maken till ledsen och kinkig unge har vi inte haft innan. Helt obegripligt tills Kottemamman råkade titta sonen i munnen. Där, i underkäken, syns helt plötsligt att det är något på väg upp. Det är en bit kvar, men något håller på att hända. Efter att ha gett honom en kyld bitleksak som stoppade gråtandet tvärt insåg vi att det nog är så att det dels kliar och dels gör ont. Vår barnläkare Eva hade rekommenderat flytande alvedon som lindring, så vi tänkte att vi testar. 20 minuter senare hade vi en glad och nöjd son igen. Fortfarande drägglande, men nu med ett litet (och ganska tandlöst) leende. Alvedon är toppen!!