Matchen, den rafflande upplösningen
Vid halv 8-tiden påbörjades projekt NattiNatti. Bertil tankades med välling (enda stället han kunde acceptera var sittandes på golvet, han såg ut som en liten kalv…). Sture brukar inte vilja ha välling förrän vid 10-tiden (i sömnen), men blev naturligtvis urförbannad när Bertil matades av Stures favoritmamma. Klart som korvspad att han också skulle ha välling då! Samtidigt! Omedelbart! Genast!
Han fick vänta lite, medan mamma la Bertil, som kvittrade tills han såg sängen. Då insåg han att matchen var förlorad och att han skulle sova inom kort. Han blev tokförbannad, i fyra minuter, varefter han somnade som en stock. Kottemamman tankade i Sture välling och lade honom också. Han slocknade efter någon minut. 1950 sov BÅDA barnen iförda pyjamas, med tänderna borstade och med nya fräscha nappar. SEEEEEGEEEEEEER!
Om Kottemamman fick middag? Jodå, med Sture och Bertil placerade i tripptrappstolarna som ackompanjemang (det blev inte direkt någon lång middag, det blir sällan det med två småttingar som sitter och bankar för allt vad tygen håller med klossar i bordet. Vi ska köpa nytt…när de blir större…)
Och vad hade Måns Z med det hela att göra? Jo, när Bertil går i baklås och blir tokarg så sätter man på Måns Z med "Hope & Glory". Killen kommer helt av sig för han diggar stenhårt den låten och måste sitta och vagga i takt och fäkta med armarna. Ibland vaggar han t o m så våldsamt att han trillar omkull, SÅ bra tycker han att låten är! En verklig räddningsplanka, den där Måns…
På tiden det begav sig med storasyster här så var vårans Måns en Bob Marley och Three little birds, utmärkt musiksmak!
Comment by http://pappabloggen2.wordpress.com/ — July 22, 2009 @ 10:28 pm
Måste testa Måns… Funderardock på att fixa videoversion så att Leos mamma också blir glad…
Comment by Leos mamma — July 26, 2009 @ 5:04 pm