Omväxling
Omväxling förnöjer! Kottemamman reste en dag å jobbets vägnar och fick äta lunch med en läkare som såg ut lite som George Clooney (Om bokstäverna liksom verkar flyta ut i det här inlägget som beror det inte på att Kottemamman dregglar i tangentbordet utan det är läsarna som behöver skaffa nya glasögon..
). Lugnt och fridfullt, ingen som hällde mat på golvet, ingen som helt plötsligt blev högröd i ansiktet och krystade ljudligt, ingen som dregglade (eller ehm…ja…hur var det nu igen…), ingen som lade mat på bordet/stolen/golvet/välj-själv. Lite ovant efter nästan tre månader hemma med Kottarna!
Fast det var förstås urmysigt att bli mött av lilla familjen när man kom hem med flyget. Sture såg ut som om han hade fått en julklapp i förskott och sken som en sol och Bertil gurglade belåtet och ville hålla mamma i handen. Min lilla, lilla familj! 
Visst är det underbart att ha små barn som blir så otroligt glada när man kommer hem - det är sånt man bär med sig i hjärtat nu när de är tonåringar och inte lika glada när man dyker upp (eller de visar iallafall inte att de blir det)
Comment by Hon som gick — August 21, 2009 @ 5:29 pm
Hurra! Underbart!
Comment by Petra — August 21, 2009 @ 6:02 pm
Visst är det mysigt!
Comment by mamman — August 21, 2009 @ 8:14 pm
Visst är det för härligt att komma hem och mötas av ett (eller i ditt fall flera) litet leende… *suckar förnöjt*
Comment by mom2009 — August 23, 2009 @ 8:11 am
ah! bli mött! det skall jag begära i fortsättningen. det behöver ju inte vara ont att vara borta bara dom därhemma inser glädjen med att man kommer hem…
får se om detta förslag faller i god jord??!
Comment by pappabloggen 2 — August 28, 2009 @ 10:53 pm