Vilken natt…
Igår kväll firade vi adoptionen med champagne tillsammans med goda vänner. De firade samtidigt att de haft sitt barn i hela sex månader. Samtliga barn somnade exemplariskt på kvällen och vi kunde njuta en ostbricka i lugn och ro. Föga anade vi vilken natt vi skulle få…
Bertil började yla omkring strax efter midnatt. Han är förkyld, lille stackaren, och var täppt i näsan. Mellan 2 och halv 5 var han vaken i princip hela tiden. Inte nog med det, han höll resten av familjen vakna också!
Vi känner oss lite bakfulla idag, och det är nog inte bara champagnens fel…
och har man tonåringar kan man få kasta sig ut med bilen vid ett för att hämta upp ett barn som inte kommer hem. Sömn och barn går inte ihop - småbarn och tonåringar är riktiga sömnförstörare. Men vad gör väl det, när man är pensionär får man sova
Comment by Hon som gick — October 18, 2009 @ 9:24 am