(kottefamiljen[a]gmail.com) En adoptionsblogg

Dessa pensionärer…

Kottefamiljen — Thu, 05 Nov 2009 19:17:57 +0000

Som trogna läsare kunnat konstatera så hyser Kottemamman stundtals ett visst agg mot pensionärer med rollator. Det finns säkert fina, glada, goda pensionärer med rollator, men Kottemamman har mest träffat den andra varianten. Den som inte direkt kan beskrivas som putslustig…

Idag var det dags igen. Kottemamman och småkottarna skulle vaccineras mot svininfluensan. Vårdcentralen hade delat upp kön i "barnfamiljer" och "övriga" och anvisat två olika dörrar i trapphuset till dessa två olika grupper. Kottemamman var, liksom en stor mängd pensionärer och några till, i god tid och fick därför vänta i förutnämnda trapphus. Naturligtvis sätter en pensionär (yes, med rollator…) igång och klaga över att Kottemamman kommer att få gå före eftersom hon har barn med sig. Högljutt. Rätt påstridigt. Och kanske inte helt genomtänkt heller.

För en gångs skull så kom orden till Kottemamman när de behövdes (och inte halv 4 morgonen efter, ni vet "Åh, det DÄR borde jag sagt") och Kottemamman bemötte klagandet med "Jag vet inte hur din rollator är, men brukar den bli trött, ledsen och kinkig och vilja gå hem när man väntat en stund?" Stora skratt från större delen av publiken (faktiskt inkluderande ett par rollatorpensionärer till samt en äldre man på kryckor som höll på att trilla omkull när han skrattade, Kottemamman var lite orolig där ett tag).

Klagotanten med rollator? Ja, hon sa faktiskt inte så mycket mer utan väntade resten av tiden i tystnad. Och kottemamman fnittrade elakt inombords…

Dumma, dumma mamma…

Kottefamiljen — Tue, 03 Nov 2009 09:29:49 +0000

Man kan säga så här: i synnerhet Sture var inte så förfärligt impad över att Kottemamman hade dragit på SPA. Eller rättare sagt: det var helt OK att hon var borta…men han blev förbannad när hon kom hem och klängde demonstrativt på sin pappa. Natten blev också därefter: uppenbarligen hade Sture en hel del att bearbeta efter att mamma varit borta 28 timmar på raken. Han var tvärilsk och ledsen mellan 2145 och 0120. Sedan körde han en repa vid 0400 innan han tyckte att det var dags att gå upp 0530. De där timmarna hans mor hade sovit igen på SPA försvann direkt…

Bertil däremot var glad och hejade glatt på Kottemamman. Han sov iofs inte toppenbra han heller natten mellan söndag och måndag, men tjöt inte oavbrutet som sin bror.

Kottemamman drar på SPA

Kottefamiljen — Sat, 31 Oct 2009 07:28:38 +0000

Kottemamman och Kottemammans kompis, den andra koreamamman, sticker på SPA vid lunchtid. Vi ska inte så långt, det är typ 4 km hemifrån (här ska inte läggas onödig tid på att transportera sig, den tiden ska läggas på plask i bassäng, sömn och bokläsning samt champagne-klunkande). Det är första natten borta från barnen och det ska bli så skönt! Inga små sparkande koreaner i sängen, att få sova längre än till 0600 och äta frukost i lugn och ro. Kanske t o m läsa hela morgontidningen?

Aaaah, balsam för en lite trött mammasjäl!

Yes, we’re back!

Kottefamiljen — Wed, 28 Oct 2009 20:04:49 +0000

Tydligen hade en server på Blogsome gått ner…och därför var vi spårlöst försvunna i cyberspace under ett par dagar. Vilket också aktualiserade att det är dags att skapa en backup av bloggen. Med nästan tre års inlägg så är det rätt mycket som skrivits, och ska jag någonsin få ihop det där bokprojektet så är det ju lämpligt att ha ursprungstexterna tillgängliga.

Undrar bara hur man lättast tankar ut all text…någon som har några bra tips?

Dagens höjdpunkter

Kottefamiljen — Wed, 21 Oct 2009 18:02:25 +0000

Idag var Kottemamman och lämnade blodprover på det stora sjukhuset. Barnen följde med och skötte sig exemplariskt (vilket var tur eftersom Kottemamman var tvungen att vara fastande, dvs hade inte fått äta frukost och därmed inte var riktigt talbar eller speciellt pigg och alert). De mumsade på varsitt kex medan mamma blev stucken. Sköterskan som stack undrade intresserat om jag hade blivit väldigt stor när jag väntade dem, och det tog faktiskt en liten stund innan polletten trillade ner (ni vet det där med ingen frukost…). "Nej, nej" sa Kottemamman, "De är adopterade!". Sköterskan bara tittade på barnen och modern och sedan sa hon "Men, de är ju lika dig, ju!".

Så jag förklarade att det är inte ovanligt att koreanska-födda barn liknar sina adoptivfamiljer eftersom det är en sak de försöker matcha om det går. Man skickar ju med en rejäl bibba fotografier till SWS. Bertil har t ex Kottepappans haka och kinder och Sture ser ut ungefär som Kottemamman gjorde när hon var liten (Kottemamman lade sedan på sig och var en riktigt tjock liten bäbis vid 1 års ålder, vilket på den tiden föranledde BVC att rekommendera en bantningskur. Jodå. På riktigt. På en 1-åring. Kottemammans föräldrar tyckte att det verkade helt vansinnigt och sket högaktningsfullt i att banta Kottemamman. Sture är möjligen lite rund, men definitivt inte så tjock som Kottemamman var i samma ålder.) Det kändes bra, och samtidigt lite konstigt, att vi har tillräcklig fysisk likhet för att det faktiskt ska finnas folk som inte tänker "adoption" direkt. Det har hänt förr (kommentaren "Men pappa är väl utländsk?" har vi hört några gånger. Det blir ganska roligt när Kottepappan uppenbarar sig då och visar sig vara lång, blond och blåögd…)

Annan höjdpunkt var när Bertil (som fortfarande är pappas pojke mest) kröp upp i Kottemammans knä, la armarna om halsen och lekte med halsbandet och sa "maaaammaaaaa". Alla stökiga nätter bara försvinner i ett sånt läge!

Vilken natt…

Kottefamiljen — Sun, 18 Oct 2009 09:17:15 +0000

Igår kväll firade vi adoptionen med champagne tillsammans med goda vänner. De firade samtidigt att de haft sitt barn i hela sex månader. Samtliga barn somnade exemplariskt på kvällen och vi kunde njuta en ostbricka i lugn och ro. Föga anade vi vilken natt vi skulle få…

Bertil började yla omkring strax efter midnatt. Han är förkyld, lille stackaren, och var täppt i näsan. Mellan 2 och halv 5 var han vaken i princip hela tiden. Inte nog med det, han höll resten av familjen vakna också!

Vi känner oss lite bakfulla idag, och det är nog inte bara champagnens fel…

Abborre is no more…

Kottefamiljen — Fri, 16 Oct 2009 07:17:24 +0000

Ungarna är riktigt skickliga på att strimla papper i småbitar, så till den milda grad att man skulle kunna hyra ut dem som dokumentförstörare till SÄPO eller MUST. För att få behålla det som vi faktiskt vill behålla gäller det att sätta saker i händerna på dem där det inte gör något om det går sönder. Ett reklamexemplar av första delen av Nationalencyklopedin kändes därför lagom lättsmält.

Vi kan säga så här: abborre is no more…

Försäkringskassan är lite proaktiv

Kottefamiljen — Wed, 14 Oct 2009 09:38:22 +0000

Till min stora förvåning blev jag idag uppringd av en vänlig Birgitta på Försäkringskassan. Jag måste nog ompröva en del av min stundtals rätt hatiska inställningen till det etablissemanget…för Birgitta sa att "Ja, vi har ju nu fått papper på att adoptionen gått igenom i Tingsrätten och att vårdnaden är klar och så…så då tänkte jag att ni säkert vill ha adoptionsbidraget. Så jag gick in och plockade ut alla papper från Tingsrätten och Adoptionscentrum, men jag ser ju här att ni inte inkommit med någon ansökan. Men visst vill ni väl ha adoptionsbidraget?".

Vi skickade in ansökan igår…så den har nog bara inte kommit fram än. Birgitta upplyste om att eftersom vi har alla papper i ordning så kommer det att kunna behandlas på deras onsdagsmöte nästa vecka (de handlägger adoptionsbidragen på möte en gång i veckan) och sedan betalar de ut pengarna. Hon var mest orolig för att vi inte hade förstått att vi skulle ansöka om det hela.

Adoptionsblogg?

Kottefamiljen — Wed, 14 Oct 2009 07:52:58 +0000

När jag började skriva den här bloggen för jättelängesedan…så var det ju en adoptionsblogg. Den handlade om vägen genom kurser, utredning, köande, barnbesked och resan, hemkomst och familjeblivandet. Men nu då, nu är adoptionen helt klar i tingsrätten, ansökan om namnändring på barnen är inskickad, de sista papprena ska iväg till Notarius Publicus och sedan till Sydkorea. Vi har två obligatoriska rapporter kvar, en i december och en i juni nästa år. Sedan är vi helt färdiga med allt obligatoriskt.

Men är det fortfarande en adoptionsblogg? Njä….nu är det nog mest en vanlig familjeblogg. Det kanske inte är lika intressant att läsa?

Ibland blir det lite svettigt

Kottefamiljen — Mon, 12 Oct 2009 12:08:05 +0000

Småkottarna klättrar på allt de hittar just nu. Särskilt populärt är det att klättra upp på lära-gå-vagnens flak och låta brorsan köra rally med vagnen. Det blir en del bulor i Kottehemmet nuförtiden…. Bertil stiftade närmare bekantskap med TV-bänken på förmiddagen och har nu en snygg bula mellan ögonen. Sture har ett stort blåmärke på kinden, vi vet inte riktigt hur det hamnade där, men har vissa misstankar om att en bror med kloss kom i vägen. Det är inte utan att man önskar sig fler armar och fler ögon (särskilt några i nacken..). Eftersom båda dessutom håller på att få fler tänder är det fullkomligt slagsmål om bitleksakerna också, och både Sture och Bertil är goda kålsupare i genren och drar omkull sin bror i sina försök att lägga beslag på just den bitleksak som för ögonblicket är i brorsans besittning.